Minne

Det är nu som tiden bara rusar ifrån en. Det var nyss sommar och igår la sig ett snötäcke över stockholm i fem minuter, sen var det slask igen. Veckorna bara springer iväg och vi har hunnit med en massa matcher trots att det känns som säsongen nyss börjat. Julen står snart för dörren och faktiskt så ser jag fram emot julen i år. Jag har till och med köpt lite julpynt för en gångs skull men tyärr resulterade det i katastrof...
För i min nya iver att julpynta så bestämde jag mig för att länsa Åhlens på diverse krims-krams. Ett ganska spontant infall som fick förödande konsekvenser. Efter en halvtimmes shoppande var jag klar och begav mig ut till bilen som stod fint parkerad i parkeringsgaraget...trodde jag iallafall.
Inbrott i bilen, krossad ruta, uppbrutet lås och allmänt förstörd framdörr. Där stod jag som ett frågetcken och undrade hur och vad jag skulle göra. Har man haft bil och körkort i 4 månader är man inte så kaxig direkt. Då är det riktigt bra med pappor. För även en 31-åring kan ringa till pappa med gråten i halsen och undra vad man ska göra.
Min nyfunna julpyntsglädje fick sig en rejäl törn kan jag säga, efter två timmars väntan och ett tiotal samtal senare var julkänslan inte på topp direkt, men jag gör ett nytt försök i helgen.

Vi har två matcher i helgen, Karlstad och Rönnby hemma. Jag försöker att än så länge bara fokusera mot Karlstadsmatchen, men det är svårt när Svenska mästarna kommer på besök på söndagen. Drabbningarna med Rönnby blir alltid roliga, tuffa och känslofyllda. Årets favoriter har tågat på bra i år i serien men gick på en mina mot Iksu i förra omgången. Vi får en bra värdemätare efter ett par matcher med lite för stora siffror.
Vår träningsvecka har varit lite upp och ner, precis som det ska vara! Det som är kul är faktumet att de detaljerna som coach P och Coach M tjatat om sedan i Augusti börjar bli avsevärt bättre och det förvånar mig inte om vi snart ser hur det ger frukt i matcherna.

Engelholmsmatchen var förövrigt riktigt rolig. Jag brukar definitivt inte tycka att sådana matcher är särskilt roliga, utan har svårt att behålla fokus i en hel match. Anledningen till att det blev kul var att vi faktiskt för en gångs skull gör en bra insats i en match där vi märker att det komer gå lätt. Vi spelade som om det stod  0-0 i 60 minuter och jag tror att det var därför som vi drog ifrån så mycket. Engelholm tycker säkert att resultatet inte var det mest smickrande men de har redan skrapat ihop en del poäng och fokuserar de på de viktiga matcherna så kan det nog bli en resa ner till Skåne även nästa säsong.
Rent geografiskt har jag två önskemål om vilka lag som åker ur: Boden och Skellefteå. Jag lägger ingen som helst värdering i hur de är som lag utan tänker nu endast på restiden och de ekonomiska aspekterna. Sad but true!

Efter helgens matcher har vi juluppehåll. Vi har inte match igen förrän den 4: januari och därför har vi fått ledigt i en vecka framöver. Inte träningsledigt, men ledigt från Botkyrkahallen. Då ska jag och mina lagkamrater praktisera livet som en helt normala männsikor d.v.s inte stressa från jobbet eller skolan, fika och till och med gå ut och äta en bit mat och ta ett glas på en vardag. Helt crazy, jag vet!

Nu är det fredag och det betyder för min del tvätt och idol. Går Cry-Baby-jag-har-ingen-självdistans-Andreas till final vet jag inte vad jag gör!

Till sist...

Inter arma silent leges

Jag är så fruktansvärt besviken, vi var verkligen inte värda att vinna.
Så går det när man möter ett lag som spelar med hjärtat bultande utanför tröjan och som springer som de aldrig gjort förut. Innan första perioden var över hade 14 läckra laxar redan gett bort matchen och stod och undrade vad som hände.
Sedan var det som att någon eller något(antagligen vi själva) hade bestämt sig för att trycka ner oss ordentligt i skorna för varje gång vi fick in en boll så kom KAIS med sin ungdomliga entusiasm och slängde in en boll till. In your face kan man kalla det, Right back at ya, eller so long suckers!

Ska jag vara ärlig så tror jag att årets elitserie kommer bli ett getingbo där alla slår alla. De lag som redan nu verkar ha satt sitt spel kommer tuffa på medans vi andra får slita hund tills vi hittat antingen det eller hjärtat och då blir vi livsfarliga.

KAIS var grymma, de kommer ställa till det för fler lag med den inställningen och den härliga hemmapubliken.

För att nämna Falun så är ryktet om deras död betydligt överdrivet. Falun har mer namnkunnigt lag än de flesta andra lag och kommer definitivt också vara att räkna med framöver. Har man över 120 landskamper i truppen så finns det en del rutin att falla tillbaka på..

 Annars är det inte så mycket att skriva, det är svårt att hitta saker att skriva om just nu. Arbete och andra funderingar tar större delen av tiden men jag hänger med i snacket på nätet och det verkar vara blogglistor som dominerar de flesta bloggare just nu. Vem man läser och varför, vilken lista man vill vara på och vilken lista man inte bryr sig om. Jag läser de flesta bloggarna eftersom jag tycker det är kul att se hur innebandyvärlden mår. Vissa är bättre än andra och vissa verkar ha som sin uppgift att göra påhopp och ta billiga poänger i vart och varannat inlägg. En del bloggar är åsiktsmaskiner och en del är beskrivningar av vardagen. Jag gillar alla på ett eller annat sätt, kanske någon undantagen men hursomhelst är det kanske innebandyns svar på den informationsbrist och medietorka som vi är drabbade av. Kanske är detta vårat sätt att ta saker i egna händer, för skriver ingen om oss så får vi skriva själva. "The Medium is the message" som Marshall McLuhan en gång sa. Bloggarna förmedlar vår önskan att bli hörda mer än den förmedlar informationen som vi skriver i bloggarna.

Nej nu blev det för "djupt", det får räcka för idag tror jag.

TV-4 gjorde sitt bästa för att "snacka upp" sändningen imorse eller?

Korpsport

De som aldrig blev något i andra idrotter.


Suck...

Kristin Kaspersen är mer än välkommen ner för att köra korpinnebandy en måndag i Botkyrkahallen.
Vi slänger som vid varje träning in klubborna i en hög på golvet och sen delar vi lag. Vilken klubba man får spela med spelar ingen roll, alla är ju likadana ändå. Sen ställer vi fram småmålen och kör lite. Jag brukar sitta minst en gång i ribbstolen men vi har ju ingen sarg så då är det ju lättare att hamna där ute. Självklart som alla förstår så är det ju av egen kraft jag hamnar i ribbstolen för i innebandy rör vi ju inte varandra.
Efteråt sitter vi och snackar goa "riktiga"  idrottsminnen från när vi var 12 år och spelade fotboll.

Jag gjorde en katastrofal träning häromdagen, slog bort varenda passning och sköt sorkdödare längs backen när jag hade tid på mig att ladda för skott, helt enkelt alldeles för dåligt. Så dåligt att jag efter den sista "sorkdödaren" skrek ut min frustration i form av ett inte alltför fint ord, för let's face it, det är ju sånt som faktiskt händer ibland. Genast skämdes jag och tittade upp för att se vilka som eventuellt råkade höra mina vackra ord. Det får mig att tänka på när jag blev uppläxad av Landgren när hon var tränare för mig i Högdalen.

Det finns en mängd historier att berätta från Högdalentiden och en av dem är väl hur jag lärde mig att inte skrika fula ord på planen. Tyvärr får den bli något censurerad.

Jag fick tippa damelit idag...kan säga att det inte var lätt. De lagen jag tippade 1-7 kan lika gärna byta platser med varandra lite hur som helst. Det var helt omöjligt.

Ridå