27:e Augusti 2007

27:e Augusti 2007 är jag en trött människa.

Helgen spenderades på Gotland, där vi träningsspelade mot Endre två gånger samt finska mästarna med det svårstavade namnet...Tapaniilan Erä...typ.

Första matchen mot Endre blev en riktig batalj. Endre vann med 5-4 och verkar ha tagit ytterligare ett kliv den här säsongen. Det ska bli spännande att se vad de kan göra i år. Det mest mystiska är att den officiella skottstatistiken sa att vi vann skotten med 74-33. Om de inte räknade skotten vi sköt på uppvärmningen så vet jag faktiskt inte om man kan skjuta så mycket utan att göra fler mål. Hursomhelst så förlorade vi matchen men tog revansch dagen efter med en 3-2 vinst.
På söndagen var det dags att möta finska mästarna och det blev en komfortabel 11-0 vinst. Det var riktigt kul att se hur mycket spring det faktiskt fanns i en del ben (dock inte mina) trots att klockan var 9 på morgonen.

Vad har mer hänt i helgen då? Jo jag har blivit ett år äldre, Anso lyckades av misstag sno mineralvatten av en stackars tjej på båten(alltid låg profil i Balrog) och tjejerna höll på att dra in 7 rätt på V-75 men torskade på mållinjen kan man säga. Jag erkänner att jag ändå är rätt lättad över det eftersom jag valde att stå utanför det gemensamma tippandet. Hade svidit rätt rejält att gå miste om vinsten...


Ja och så var det tv-avtalet. Jag hade hört en liten fågel viska i mitt öra att en sådan här lösning var på gång, därför var jag inte alltför upprörd över den uteblivna tv-tiden. Nu är det är upp till klubbarna att bevisa att innebandyn hör hemma i tv! Att förbundet sen får betala för att damerna ska synas i rutan är förstås tråkigt, men såklart även det ett litet steg på vägen.


Minst sagt märklig utgång av turneringen i Västerås i helgen, där Falun vann på W.O i sista matchen.


Jag förstår att facebook blivit populärt, där kan man sitta hur länge som helst utan att egentligen göra någonting alls...konstigt.

Nu har jag strukit digitalkamera på inköpslistan, därmed kanske det kan dyka upp en och annan bild här.
 
Å så viskar jag lite lätt...AIK är på gång nu...

Tillbaka till framtiden

Båstad var ja..helt galet. Det var längesedan jag skrattade så mycket och internskämten kommer hagla efter en helg som denna. Att sova i en skolsal var väl inte det mest trevliga jag upplevt men ändå helt ok. Det blev vårt egna lilla Château kan man säga. Jag slängde dock luftmadrassen i närmaste sopsäck och lovade mig själv samtidigt att aldrig mer sova på en sådan igen. Vi får se om jag har förstånd nog att hålla det löftet.

Min röst försvann redan på fredagen och har fortfarande inte återhämtat sig. Jag går numer omkring med en hyfsad whiskeyröst som jag ändå vill påstå klär mig.. Den ger ett lite rockigt intryck nästan, för visst bor det en liten rocker i oss alla..? Att den beror på en förkylning är inte lika viktigt i sammanhanget.

Efter Båstad slängdes vi snabbt in i verkligeheten med fystester och i skrivande stund har vi hunnit med två inomhuspass och en träningsmatch. Att man är ringrostig är en grov underdrift. Mottagningar och passningar är väl inte riktigt på topp. Dessutom känns det som om man spelar med huvudet under armen och inte tänker på att titta upp innan man får bollen och sånt som kommer per automatik i vanliga fall. Matchen vi spelade var mot Västerås IB som hör hemma i div 1. Oj vad de sprang, det ska de ha en eloge för!
Vi sprang inte lika mycket men vann tillslut med 11-0. Det var en blandad kompott av ganska bra spel samt mindre bra spel men det är ju så det brukar vara på försäsongen.Jag är inte vän med klubban just nu och alla mina dragskott blir strumprullare. Det verkar vara en bra grej för jag rullade in två bollar, kanske borde jag fortsätta skjuta så kasst.

Jag bor precis i utkanten av en park som heter Vitabergsparken, där finns en parkteater som brukar användas flitigt under sommaren till diverse konserter. De senaste dagarna har det varit opera vilket kan vara trevligt ibland men inte när det låter som om de står i mitt vardagsrum och drar av en aria. Häromdagen när jag kom hem tyckte jag mig höra en välkänd stämma och skyndade mig snabbt upp i parken. Där hade Ainbusk konsert och det blev en riktigt fin kväll. Jag kände mig grymt spontan och sånt gör mig glad. Ibland kanske det är tjusningen med en storstad och ett stort kulturutbud, men hur många gånger om året går jag på konsert, museum, teater eller musikal? Eh...typ aldrig. Hur många gånger har jag inte sett busslaster med folk som ska på musikal på Göta Lejon och tyst sagt till mig själv att det vore ju kul! Det ska jag kolla upp och boka, sen händer det liksom inte.
Det är då det är tur att det då och då inträffar ett sånt här spontantilfälle.

Apropå konserter...

Ett av mina bästa konsertminnen är för ca. 8 år sedan då Backstreet Boys kom till Globen. Nick, A.J och grabbarna hängde i linor i taket och sjöng och alla flickor skrek av förtjusning. Jag erkänner utan omsvep att jag alltid haft en soft-spot för pojkband och är väl en av de få som sörjer den genrens plötsliga död.

En annan favorit är Kent på Stadion för ett par år sedan. Dett var tidig sommar och alla uppmanades att klä sig i vitt. Det kändes nästan som en gigantisk skolavslutning  som exploderade i första refrängen i Musik Non Stop då hela publiken på uppmaning använde sina kameror och drog av fotoblixtar.

Sen får jag inte glömma bort Madonna i Danmark för ca ett år sedan. Vi var 80 0000 pers på en åker i utkanten av en dansk småstad. Jag har aldrig sett så mycket folk, och att köpa något att äta tog lite över en timme. Det enda negativa var att vi stod lite dåligt till och att danskarna bredvid oss mer tyckte att det hela var en stor förfest med öl, cigaretter och högt prat. Ska jag se Madonna igen ska jag se henne på en mindre arena och definitivt stå längre fram.

Oj så mainstream...men jag kan kanske briljera med att jag såg The Latin Kings innan de släppte sin första platta. Det var på skolbalen i nian och Dogge var så het, så het tyckte vi tjejer. Självklart var han ihop med den tuffaste tjejen i hela skolan...
tjafsa aldrig me botkyrka stylee...

Tschüss!

A walk down memory lane...sentimental så här på en torsdag

Det här var tider det!

http://hem.passagen.se/haisdam/

När jag ser tillbaka på tiden med Högdalen har jag ett stort leende på läpparna.
Vi är spridda för vinden nu och träffas sällan men trots detta känner jag en stor gemenskap med detta gäng!