Ska vi fortsätta köra XXXX????
Vi i Balrog är väl allt annat än snabba och ettriga just nu. Det klagas på segt i benen, träningsvärk i rumpan och i mitt fall halsont som inte vill ge med sig. Det är väl detta som hör till en försäsong, att matcher spelas med ben sega som tuggummi. För mig som inte har något tålamod är försäsongen ofta en plåga psykiskt. Det är samma visa varje år. Jag funderar på spelet och formationer och blir oerhört frustrerad när spelet inte sitter som det ska. Jag vill att allt ska funka direkt. Min förståelse för mitt katastrofala spel är lika med noll. Den enda trösten är att det bara är september och att det förhoppningsvis blir bättre.
I helgen spelade vi två matcher, Endre vann, nej just det vi kvitterade både till 2-3 och 3-3 i 6 mot 5 och mot Täby vann vi med 8-6. Absolut inga drömresultat för en frustrerad Minne. Jag vill vinna varje match, helst varje byte. Sedan är det helt ok att vinna med två bollar mot Täby men att släppa in sex känns lite väl mycket. Jag får nog ta och kyla av mig lite och inse att försäsongsmatcher är till för att slipa på formationer, försvar och allt annat som ska slipas på.
Jag ska i alla fall slipa på det mesta...
En av våra box-play uppställningar har fått ett mindre smickrande namn, ett ganska grovt namn och jag skulle i helgen fråga coach Mange om vi skulle fortsätta spela med den uppställningen. Det kändes inte direkt naturligt att skrika ut i hallen och fråga om vi skulle fortsätta att köra XXXXX. 20 tjejer i ett lag gör att man lätt hamnar nere på 12-års stadiet igen.
Jag har faktiskt försökt mig på att tippa en sluttabell av elitserien, men kom på att det är helt omöjligt. Jag tror att serien blir jämnare än någonsin och att alla lag på de sex-sju främsta platserna kan slå varandra. Täby går till slutspel och Dalen hamnar bland de fem främsta. Det är mina tips, vilket brukar betyda att verkligheten blir helt annorlunda men det är i alla fall det jag tror på.
På fredag väntar Dalen i Botkyrkahallen. Då ska jag se till att lyfta upp huvudet som jag haft under armen hela försäsongen.
27:e Augusti 2007
Helgen spenderades på Gotland, där vi träningsspelade mot Endre två gånger samt finska mästarna med det svårstavade namnet...Tapaniilan Erä...typ.
Första matchen mot Endre blev en riktig batalj. Endre vann med 5-4 och verkar ha tagit ytterligare ett kliv den här säsongen. Det ska bli spännande att se vad de kan göra i år. Det mest mystiska är att den officiella skottstatistiken sa att vi vann skotten med 74-33. Om de inte räknade skotten vi sköt på uppvärmningen så vet jag faktiskt inte om man kan skjuta så mycket utan att göra fler mål. Hursomhelst så förlorade vi matchen men tog revansch dagen efter med en 3-2 vinst.
På söndagen var det dags att möta finska mästarna och det blev en komfortabel 11-0 vinst. Det var riktigt kul att se hur mycket spring det faktiskt fanns i en del ben (dock inte mina) trots att klockan var 9 på morgonen.
Vad har mer hänt i helgen då? Jo jag har blivit ett år äldre, Anso lyckades av misstag sno mineralvatten av en stackars tjej på båten(alltid låg profil i Balrog) och tjejerna höll på att dra in 7 rätt på V-75 men torskade på mållinjen kan man säga. Jag erkänner att jag ändå är rätt lättad över det eftersom jag valde att stå utanför det gemensamma tippandet. Hade svidit rätt rejält att gå miste om vinsten...
Ja och så var det tv-avtalet. Jag hade hört en liten fågel viska i mitt öra att en sådan här lösning var på gång, därför var jag inte alltför upprörd över den uteblivna tv-tiden. Nu är det är upp till klubbarna att bevisa att innebandyn hör hemma i tv! Att förbundet sen får betala för att damerna ska synas i rutan är förstås tråkigt, men såklart även det ett litet steg på vägen.
Minst sagt märklig utgång av turneringen i Västerås i helgen, där Falun vann på W.O i sista matchen.
Jag förstår att facebook blivit populärt, där kan man sitta hur länge som helst utan att egentligen göra någonting alls...konstigt.
Nu har jag strukit digitalkamera på inköpslistan, därmed kanske det kan dyka upp en och annan bild här.
Å så viskar jag lite lätt...AIK är på gång nu...
Tillbaka till framtiden
Min röst försvann redan på fredagen och har fortfarande inte återhämtat sig. Jag går numer omkring med en hyfsad whiskeyröst som jag ändå vill påstå klär mig.. Den ger ett lite rockigt intryck nästan, för visst bor det en liten rocker i oss alla..? Att den beror på en förkylning är inte lika viktigt i sammanhanget.
Efter Båstad slängdes vi snabbt in i verkligeheten med fystester och i skrivande stund har vi hunnit med två inomhuspass och en träningsmatch. Att man är ringrostig är en grov underdrift. Mottagningar och passningar är väl inte riktigt på topp. Dessutom känns det som om man spelar med huvudet under armen och inte tänker på att titta upp innan man får bollen och sånt som kommer per automatik i vanliga fall. Matchen vi spelade var mot Västerås IB som hör hemma i div 1. Oj vad de sprang, det ska de ha en eloge för!
Vi sprang inte lika mycket men vann tillslut med 11-0. Det var en blandad kompott av ganska bra spel samt mindre bra spel men det är ju så det brukar vara på försäsongen.Jag är inte vän med klubban just nu och alla mina dragskott blir strumprullare. Det verkar vara en bra grej för jag rullade in två bollar, kanske borde jag fortsätta skjuta så kasst.
Jag bor precis i utkanten av en park som heter Vitabergsparken, där finns en parkteater som brukar användas flitigt under sommaren till diverse konserter. De senaste dagarna har det varit opera vilket kan vara trevligt ibland men inte när det låter som om de står i mitt vardagsrum och drar av en aria. Häromdagen när jag kom hem tyckte jag mig höra en välkänd stämma och skyndade mig snabbt upp i parken. Där hade Ainbusk konsert och det blev en riktigt fin kväll. Jag kände mig grymt spontan och sånt gör mig glad. Ibland kanske det är tjusningen med en storstad och ett stort kulturutbud, men hur många gånger om året går jag på konsert, museum, teater eller musikal? Eh...typ aldrig. Hur många gånger har jag inte sett busslaster med folk som ska på musikal på Göta Lejon och tyst sagt till mig själv att det vore ju kul! Det ska jag kolla upp och boka, sen händer det liksom inte.
Det är då det är tur att det då och då inträffar ett sånt här spontantilfälle.
Apropå konserter...
Ett av mina bästa konsertminnen är för ca. 8 år sedan då Backstreet Boys kom till Globen. Nick, A.J och grabbarna hängde i linor i taket och sjöng och alla flickor skrek av förtjusning. Jag erkänner utan omsvep att jag alltid haft en soft-spot för pojkband och är väl en av de få som sörjer den genrens plötsliga död.
En annan favorit är Kent på Stadion för ett par år sedan. Dett var tidig sommar och alla uppmanades att klä sig i vitt. Det kändes nästan som en gigantisk skolavslutning som exploderade i första refrängen i Musik Non Stop då hela publiken på uppmaning använde sina kameror och drog av fotoblixtar.
Sen får jag inte glömma bort Madonna i Danmark för ca ett år sedan. Vi var 80 0000 pers på en åker i utkanten av en dansk småstad. Jag har aldrig sett så mycket folk, och att köpa något att äta tog lite över en timme. Det enda negativa var att vi stod lite dåligt till och att danskarna bredvid oss mer tyckte att det hela var en stor förfest med öl, cigaretter och högt prat. Ska jag se Madonna igen ska jag se henne på en mindre arena och definitivt stå längre fram.
Oj så mainstream...men jag kan kanske briljera med att jag såg The Latin Kings innan de släppte sin första platta. Det var på skolbalen i nian och Dogge var så het, så het tyckte vi tjejer. Självklart var han ihop med den tuffaste tjejen i hela skolan...
tjafsa aldrig me botkyrka stylee...
Tschüss!
A walk down memory lane...sentimental så här på en torsdag
http://hem.passagen.se/haisdam/
När jag ser tillbaka på tiden med Högdalen har jag ett stort leende på läpparna.
Vi är spridda för vinden nu och träffas sällan men trots detta känner jag en stor gemenskap med detta gäng!
Erkänner
Jag och Amanda pratade igår om att vi skulle bli ett nytt fruktat backpar i Båstad då vi endast har två backar med oss till turneringen. Jag tror att det blir succé men dessvärre så är jag alldeles för målkåt (ursäkta språket) för att vilja spela back i mer än en match.
Gör fortfarande mitt bästa för att ignorera att helgen kommer att spenderas på en luftmadrass men det är den krassa verkligheten. Är smickrad(?) av att både Anso och mina bloggläsare tror att jag är tätast i hela stan. Anso vill ju att jag cashar upp för hotell och mina bloggläsare gissar på att min första bil blev en Audi, Bmw eller Mercedes! Respect!
Om jag avslöjar att det blev en Peugeot så rasar säkert den föreställningen något.
Ses på centercourten!
Semester
Tydligen har jag missat att vi ska skaffa bergvärme i huset. Det betyder att det borras från kl 8 på morgonen till 8 på kvällen här på baksidan. Konstant... och det ska hålla på i exakt två veckor. Jag lyckades verkligen planera in min semester perfekt... Enda fördelen är att jag kommer upp på morgonen i tid!
Bil är dessutom inköpt vilket innebär en del utflykter på vägarna. Tyvärr har jag lärt mig att man lär sig inte allt på en gång och som nybliven körkortsinnehavare är det helt enkelt vissa saker som är liiite för komplicerade just nu. T.ex.
1. Svara i mobilen om det ringer, det blir ett fasligt sjå med att växla och prata samtidigt.
2. Sätta i nya cd-skivor.
3. Se någorlunda "cool" ut, just nu sitter jag väl kanske liiite långt fram ;-)
4. Fickparkera, funderar på att ge mig ut tidigt en morgon och öva när ingen ser mig. För jag lär ju behöva kunna fickparkera när allt folk kommer tillbaka till stan från sina semestrar.
Just nu kan man säga att det är som bambi på hal is med andra ord...
Båstad närmar sig med full fart, det var ett tag sen jag senast "spelade" den turneringen. För så mycket "spel" brukar det väl egentligen inte bli. Det enda jag oroar mig för är att vi tydligen ska bo i ett klassrum...ja jag tar det en gång till, klassrum! Det är luftmadrasser och hela kittet. Tydligen var alla hotell fullbokade så detta blev en nödlösning kan man säga. Jag börjar mer och mer inse att jag är något år för gammal för att tycka det är kul att bo på en luftmadrass en hel helg. Här behövs peppning till max för min skepsis blir bara större och större.
Lite semesterönskningar:
Mer sol, mindre borrande på morgonen och att AIK tar lite mer poäng i fotbollsallsvenskan!
mer om försäsong..
Titta och njut!
Den låten har jag i min i-pod när jag är ute och springer. Ser ni någon med löpartights och skinnjacka löpandes på södermalm så kan det vara jag...
Auri sacra fames - eller helt enkelt en försäsong
Jag nämnde tidigare i våras säkra vårtecken i stockholm, fler säkra sommartecken är rosévin på uteserveringarna, folk som badar i skitigt vatten och parker som ser ut som din närmaste soptipp. Nä men skämt åsido så är Stockholm en fantastisk sommarstad, den är vacker som få, med vatten överallt och nära till skärgården. Å nu finns det säkert någon västkusttjej med extra mycket skinn på näsan (ni har väl sett Hey Baberiba) som menar att den riktiga skärgården ligger på västra sidan av vårt land, men den striden tar vi en annan gång...
Själv jobbar jag fortfarande, jag har precis bytt jobb och då blir semestern inte riktigt lika lång som man själv vill.Men jag klagar inte (bara lite), min resväg har förkortats med ca 35-40 minuter. Innan jag bytte jobb hade 15 minuters bussresa, tjugo minuter på tunnelbanan samt en kvarts promenad varje morgon och kväll. Nu tar jag båt(!) över till Hammarby Sjöstad och sen är det tvärbanan i 12 minuter. Det tar inte ens en halvtimme till jobbet och dessutom får jag en härlig båttur varje dag!
Ibland går Fantomen på gatorna som en vanlig man d.v.s. ibland visar även jag mig i ett gym. Så skedde igår med coach Mange som stöd. Mange har tappat bort sin gymkompis Matilda upp till de norrländska skogarna och då ställer jag självklart upp som ersättare! Man kan säga att skillnaden styrkemässigt inte är så stor på mig och Matilda. Hon tar ungefär lika mycket med armarna som jag tar med benen så det är ju jämnt om man säger så...
Den här tiden brukar vara fylld av evigt springande och tränande. Försäsongen har visat sig vara en viktig framgångsfaktor och utan den skulle min kropp antagligen inte hålla ihop. Det gäller att ha ett mantra inpräntat i huvudet. Som t.ex "nu jäklar kommer vi bli så himla snabba, starka och uthålliga om en sisådär tre(!) månader" eller "det här kommer vi få igen längre fram på säsongen". Allt för att hitta motivationen till att röra sig utan boll. Försäsongen gör ingen utan självdisciplin glad, utan kan istället lätt framkalla ångest eller en lite distanserad känsla till något som faktiskt inte drar igång förrän i oktober... Men som sagt viktigt är det med försäsong, det har jag förstått.
Kul att det dyker upp innebandyrelaterade bloggar lite här och där! Jag brukar inte vara mycket för bloggtopplistor eller ryggdunkande till andra bloggare men det tåls att sägas att de flesta av oss får stå i skuggan av the queen-bee i innebandybloggvärlden - Johanna Gratjova. Hur min bloggs framtid ser ut vet jag inte. Det behövs bloggar om innebandy och om damerna men om det är jag som ska fortsätta bidra har jag inte klurat ut ännu. Tåls att fundera på.
Idag...
Så nu är det bara bil som fattas. Har någon ett bra tips på en liten bil så tipsa gärna!
Allas våran Matilda har bestämt sig för Schweiz. Ett litet internt skämt till henne är ju att nu får hon kanske se alperna... Helt rätt beslut om jag får säga min mening. Det är väldigt utvecklande att komma till ett nytt land och lära sig ett nytt språk. Innebandymässigt kanske man inte märker så mycket att man utvecklas i första hand, men de erfarenheter man får gör att innebandyn också utvecklas enormt.
Vi kommer såklart sakna henne oerhört! Å även fast hon inte erkänner det så har hon blivit mer stockholmare än vad hon vet själv! Dessutom är hon till och med bättre på stockholmska än Frida Lindberg. (internt)
Att få TV-tid eller inte, det är frågan
För det första, för att replikera Johan Sjöstrand så tror jag inte att några damspelares bloggar har inverkan på hur ett tv-avtal med TV4 utformas. Det är väl inte vårt intresse (läs damspelare) som ska styra, för jag hoppas på att det finns fler än vi själva som vill att daminnebandyn ska visas i TV. Är det så att vi som spelare har ett ansvar för hur ett avtal är utformat så är det mycket sorgligt. Att ha insyn i denna process är såklart omöjligt. Det vi kan göra är att bl.a. visa upp en bra innebandy, se till att profiler kommer fram snarare än trycks ned och vi kan engagera oss i våra föreningar så att de jobbar för att skapa ett större intresse. Fast det kanske behövs att vi står på barrikaderna också, vad vet jag? Sen kan jag hålla med om att det tycks alldeles för lite när det gäller daminnebandy. När en ny landslagslednnig presenteras för herrarna blir det ett fasligt liv på tyckarna. Jag undrar var alla som tycker och tänker om daminnebandyn finns, eller är det så att det är spelarna själva som måste tycka och tänka hela tiden?
Personligen hade jag ingen aning om att ett tv-avtal skulle förhandlas och jag hoppas på att förbundet gjort allt vad som står i sin makt för att sälja in damerna. Har man inte gjort det har man sålt sin själ till...ja ni vet vem.
För det andra är jag inte hundra ännu på vad avtalet innebär. Det talas om att det trots allt kommer att sändas dammatcher på TV4 och självklart är det min förhoppning. Annars är det mycket tråkigt och ett steg tillbaka för daminnebandyn även om det faktiskt kanske är så att innebandyn som produkt stärks i och med TV4-satsningen. Nu har jag inte svart på vitt om daminnebandy ska visas i tv eller inte, men självklart tycker jag att man misslyckats kapitalt att förvalta det vi visade förra säsongen om man inte får in tv-tid i rutan.
Tillbaks på ruta ett, i en handvändning!
Som sagt så tror jag inte att sista ordet är sagt här. Är det någon som sitter på fakta om hur det kommer se ut så upplys mig gärna!
Försäsongen går sin gilla gång. Eftersom det varit VM så har jag tagit lite extra semester. Den behövdes. Helt plötsligt kände jag att jag hade ont här och där, antingen har jag ignorerat det förut eller så vill kroppen ha regelbunden innebandyträning.
Jag fick en kommentar om att jag skulle skriva lite om Balrog och försäsongen, men tyvärr är försäsongen så oglamorös att det knappast finns något att berätta. Så mycket kan jag säga att de nyförvärv vi presenterat hittills känns som mycket bra tillskott och de som lämnat kommer att vara otroligt saknade. Det är jobbigt när "familjen" förändras men tyvärr någonting man får vänja sig vid i elitserien.
Glad midsommar på er!
Uppdatera mera?
De senaste veckorna efter VM-Guldet har varit en känslomässig berg- och dalbana. Först den totala urladdningen och lyckan men sen den totala tomheten... Det var absurt att komma till jobbet, slå på datorn och hjälpa kunder med fakturaproblem på måndagen.
För att spela nästa VM ska man fortsätta med innebandy i tre säsonger till, herregud jag kan inte ens se fram till seriestart just nu. Allt som heter innebandy känns väldigt avlägset just nu.
Guldet togs tillbaka med vissa problem, men jag undrar om det inte gjorde att det kändes lite bättre att stå där med guldet runt halsen. Semifinalen var en pärs och för de som varit med förut tror jag semifinalen var den absolut tuffaste matchen mentalt under hela VM. Vad jag har läst finns det en del som tycker att vi borde glänst mer, gjort si och gjort så. Jag som hela tiden trodde det var VM och inte DM jag var på, aj då...jag visste faktiskt inte att det fanns stilpoäng att utdela!
Herrlandslaget var en sudden från att förlora guldet i Globen och just detta gjorde ju VM så himla mer intressant. Den dagen Finland och Schweiz inte bjuder upp till dans i Dam-VM kommer jag allvarligt börja fundera över innebandyns framtid.
Ett stort bestående minne från VM kommer alltid vara det stöd vi hade på läktaren. Coach Mange hade platsat vilken dag som helst på Norra Stå(och då menar jag i röstresurser och förmågan att hålla på sitt lag). Det var svårt att inte bara le konstant när de blågula stämde upp i sina egenkomponerade hejaramsor. Fias ramsa blev en favorit och gick varm även på banketten...
Men nu är det dags att se framåt!
Silly Season känns lugn. Det verkar röra på sig ovanligt lite just nu.
Jag är spänd på vad Täby har att komma med, Jag hade förväntat mig en massiv satsning från deras sida men än så verkar det vara lugnt hos Täby också.
Och var hamnar Örjan? Eller blir han kvar iallafall, än har vi inte sett slutet.
Göran N tyckte inte att vi passade i kostym under VM. Eller dräkt som han faktiskt kallade det. Då ska han bara veta att 1997 hade vi roströda kavajer med kort ärm, blåa ballongbyxor och sandaler med spetsig tå.
Eller i Borlänge 1999 då vi hade en fin stor linnekostym med tillhörande scarf...
Klart Slut!
VM-Läger
Jag håller som bäst på att packa inför VM-lägret. Än så länge har jag hunnit packa ner två par skor. Det går verkligen inte fort när jag packar...
Jag fick en kommentar där en anonym ville att jag skulle kommentera Balrogs tränarbyte. Tyvärr har jag inte mycket att komma med just nu. Däremot får den klubb som anställer Åsa Karlsson en av sveriges absolut bästa tränare.
Jag återkommer i frågan vid ett senare tillfälle.
Åter till packningen...
Houston, we have a problem..
Dagens i-landsproblem:
* Jag sitter instängd på jobbet när solen skiner och hälften av laget är och "representerar" i Sälen.
* Kaffemaskinen utanför mitt kontor låter liiite för mycket idag enligt min mening.
* Det är alldeles för många timmar kvar tills det är helg.
*AIK vann derbyt mot Bajen men det kändes ändå inte riktigt bra, jag är orolig....
För att gå tillbaka i tiden några dagar så kan jag lova att det var en riktigt bra dag i lördags. Damfinalen började ganska trist men blev desto mer spännande på slutet. Jag var sjukt nervös och jag kan inte förklara varför. Är det för att man vet hur glada de som vinner blir eller är det för att man själv så gärna hade spelat?
Jag lyckades med konststycket att snubbla i Globen och göra illa foten. Det resulterade i att jag trodde att jag stukat foten eftersom foten dunkade och värkte i några timmar. Efter en liten naprapatsammankomst fick jag en linda som jag får tacka Caperio Täby för vid något lämpligt tillfälle. Lyckligtvis så var det ingen fara med foten, den har repat sig riktigt bra i veckan som varit. Resten av kvällen var riktigt lyckad, men gick alldeles för fort. Det var så många man ville prata med och det känns som om jag bara hann med hälften.
Här är min provisoriska lindning innan proffessionell hjälp dök upp. En t-shirt och en halsduk...
I veckan var det träning igen och helt oförklarligt så förlorade mitt lag tvåmålet i måndags. Jag skulle kunna skylla på domaren men det känns lite mer som det andra lagets melodi så jag avstår... :-)
Efter en intensiv forcering i sex mot fem så lyckas Bücher avgöra tillställningen i tom kasse. Ridå ner...
Nu är det snart dags att värvningskarusellen drar igång på allvar men det verkar som om det är lugnt på den fronten eller dyker det upp någon sensationsvärvning snart? När presenterar Täby sina första förvärv? Vilka är de etablerade elitspelare som man har på önskelistan?
Läste på Zickos blogg om satsningen som hon drar igång! Jag är imponerad och ytterst tacksam för att det finns folk som brinner för daminnebandyn. De senaste veckorna har vi visat i tv, tidningar och framförallt på plan att vi har en produkt som är ytterst underhållande med sköna profiler och seriöst satsande spelare. Förhoppningsvis kan vi också locka mer folk till matcherna nästa säsong!
SIBF:s styrelse blir en profil fattigare. Karin Solberg-Svanholm lämnar sitt uppdrag och alla vi som känner henne vid namn Karin-Kärlek kommer sakna henne något oerhört. Karin har alltid varit oerhört uppskattad av damlandslaget och det var en ära att få ta emot priset som Årets Spelare av just henne.
Tack!
Jag fick reda på några dagar tidigare än igår att jag skulle få priset. Jag kan erkänna att jag nästan var hundra procent säker på att förbundet skulle ringa och ta tillbaka priset och gjort fel. Så otroligt besviken var jag över att inte vara i final. Nu har jag förstått att det inte är så det funkar... ha ha.
Självklart så har jag gått och blivit förkyld, jag kan sätta tusen spänn på att om vi gått till final så hade förkylnigen inte brutit ut förrän i nästa vecka. Allt släppte på något konstigt sätt i och med att säsongen tog slut.
Ingrid kommenterar faluspelarnas reaktioner i tv i sin blogg och jag måste säga till deras försvar att det är ju precis så man känner. Får man en kamera i ansiktet direkt efter så är det väldigt svårt att vara objektiv. Det behövs tid och distans innan man klarar av att analysera matchen klarsynt. Jag kommer så väl ihåg Peter Forsberg efter att Modo förlorat SM-finalen i hockey. Han tyckte att domaren skulle få spö och man riktigt såg hur förbannad han var. Jag tycker det är härligt med känslor!
Jag vågar inte tippa damfinalen för den kan sluta hur som helst.
Däremot så viskar jag lite lätt....
Täby...
Snabb analys
För att vara helt ärlig så var det inte där semifinalen förlorades. Det skedde i andra perioden i första matchen där vi tappade initiativet.
Jag har vevat min andra straff i huvudet hundra gånger. Borde jag gått åt samma håll igen? Varför gick den inte stolpe in istället för stolpe ut. Varför gick ribbskotten i sudden inte innanför målramen? Sådant kan man älta i all evighet...
Täby i final? Herregud, förstår ni vilken bragd det handlar om?
Det mest absurda är att Rickie H inte spelar i ett landslag, det näst mest absurda är att en av lagets främste poängplockare åker på semster till USA mitt under brinnande slutspel.
Förresten, det tredje mest absurda var att se en av Sveriges bästa innebandyspelare, Niklas Jihde, intervjua hockeyspelare under periodpausen i SM-finalen på Kanal 5.
Nu längtar jag efter:
-Våren
-Revansch i Danmark
-Nytt jobb
- Att slippa höra klyschan "Vi vann för att vi var ett bättre kollektiv. De har bara indivudualister i laget" av vinnande lag efter vinst i en otroligt jämn matchserie
-Rönnby som favorittippat 07/08 :-)
-Silly Season
-Sommar
-Ledigt
-Ledigt
-Ledigt
Tungt såklart!
Ja idag är det tungt.
Men.. det är bara att gratulera Rönnby till vinsten och önska lycka till i finalen.
Idag ska jag försöka få perspektiv på saker och ting, kanske läsa om hur vi sakta förstör vår planet eller något i den stilen. Innebandyn är för mycket ibland, och idag är en sådan dag.
Tittar in lite snabbt!
http://www.innebandymagazinet.se/ibm/artikel.asp?d=105&aid=25969
Oj vad rätt! Grattis och återigen grattis!
Som sagt så är uppdateringsfrekvensen inget vidare, men jag lovar att jag återkommer... Behöver bara fokusera på andra saker just nu.
Slutspel
Idag börjar slutspelet, det har varit klart ett tag att Skellefteå skulle stå för motståndet. Det kommer bli tufft och tight. I sutspel kan verkligen allt hända!
Som det ser ut nu vet jag inte när jag uppdaterar nästa gång.
Vi ses!
Sten i glashus?
http://nieminen.blogg.se/1174344545_ny_vecka_och_snart_da.html
Vad jag kan se så har Rönnby vunnit två av matcherna mot lagen placerade 1-5. Falun hemma och Pixbo borta. Pixbo har slagit Iksu två gånger samt tvålat Rönnby på bortaplan. Jag ställer mig direkt frågan vilka är de viktiga matcherna Martin? Det är alltid lätt att slänga en massa åsikter omkring sig men det vore trevligt om de utvecklades en aning.
Dessutom skulle vi vara i någon slags formtopp nu enligt herr Nieminen. Ja för mig ser det ut som om vi varit ganska jämna över säsongen, inte haft varken toppar eller alldeles för djupa dalar, men om vi varit formtoppade så måste det ha varit en jä***** lång formtopp.
Slutspelet kommer bli ett krig, räkna med det!
Vi lyckades vända mot Pixbo vilket självklart ger självförtoende inför vad som komma skall. Det var en rolig match, hellre heta känslor än att man springer omkring och behandlar varandra med silkesvantar. Jag åkte på en tunnel och gratulerade Zicko i samma sekund, man får ju bjuda på lite iallafall...
Kul med mycket folk i Mölnlycke, det verkar ha varit si och så med de tidigare även i Göteborg. Hoppas publiken hittar tillbaka til kvartsfinalerna.
På onsdag är det Endre borta, en match som kan sluta hur som helst verkar det som.
Idag...
Dessutom har jag fått en del uppmärksamhet både i innebandymagazinet och på innebandy.se, hmmm...å jag som trodde att jag var helt passé.
Det är kul när man ser sina citat som rubriker. "Hermine Dahlerus i IFF:s styrelse?" Det är nästan så att jag rodnar och min första tanke är -vad har jag sagt nu då? Sa jag verkligen så? Nja kanske inte riktigt, men alla IFF-pampar kan vara lugna, det är inte vad som ligger högst upp på min agenda om man säger så.
Högst upp på agendan ligger däremot att ta flyget ner till Ängelhom, umgås med min pappa + familj tills det är dags för match imorgon mot Engelholm.
Söndagens match mot Pixbo blir rolig! Vi har haft ett par enkla matcher bakom oss och nu är det dags att ställa in siktet, ta fram taggtråden och den härliga eye of the tiger-blicken. Eller Christer Lindarw hade uttryckt det bättre:
"Upp med nävarna kör hårt, ni ska se att det går.."
I Onsdags gav vi bort vår träningstid till herrarna för att de skulle få en bättre träningstid innan avresan mot Göteborg. Jag kan säga att jag därmed känner mig oerhört delaktig i deras totala succé mot rödrävarna. Vi i damlaget förväntar oss nu många fina presenter som tack!
Jag får redan ångest över att vi är tillbaka kl 02.00 på måndag morgon och att klockan ringer redan kl 06.00. Då kommer man antagligen fråga sig både en och två gånger vad det är man håller på med, men av någon konstig anledning så försvinner den känslan ganska snabbt igen. Det finns ju nya matcher att spela och nya strider att vinna.