Minne

 I Stockholm är det semestertider, på stockholmsnyheterna talar de upphetsat om att det faktiskt inte är några köer någonstans och att kollektivtrafiken går enligt tidtabell. Det kallar jag säkert semestertecken!
Jag nämnde tidigare i våras säkra vårtecken i stockholm, fler säkra sommartecken är rosévin på uteserveringarna, folk som badar i skitigt vatten och parker som ser ut som din närmaste soptipp. Nä men skämt åsido så är Stockholm en fantastisk sommarstad, den är vacker som få, med vatten överallt och nära till skärgården. Å nu finns det säkert någon västkusttjej med extra mycket skinn på näsan (ni har väl sett Hey Baberiba) som menar att den riktiga skärgården ligger på västra sidan av vårt land, men den striden tar vi en annan gång...

 Själv jobbar jag fortfarande, jag har precis bytt jobb och då blir semestern inte riktigt lika lång som man själv vill.Men jag klagar inte (bara lite), min resväg har förkortats med ca 35-40 minuter. Innan jag bytte jobb hade 15 minuters bussresa, tjugo minuter på tunnelbanan samt en kvarts promenad varje morgon och kväll. Nu tar jag båt(!) över till Hammarby Sjöstad och sen är det tvärbanan i 12 minuter.  Det tar inte ens en halvtimme till jobbet och dessutom får jag en härlig båttur varje dag! 

 Ibland går Fantomen på gatorna som en vanlig man d.v.s. ibland visar även jag mig i ett gym. Så skedde igår med coach Mange som stöd. Mange har tappat bort sin gymkompis Matilda upp till de norrländska skogarna och då ställer jag självklart upp som ersättare! Man kan säga att skillnaden styrkemässigt inte är så stor på mig och Matilda. Hon tar ungefär lika mycket med armarna som jag tar med benen så det är ju jämnt om man säger så...

 Den här tiden brukar vara fylld av evigt springande och tränande. Försäsongen har visat sig vara en viktig framgångsfaktor och utan den skulle min kropp antagligen inte hålla ihop. Det gäller att ha ett mantra inpräntat i huvudet. Som t.ex  "nu jäklar kommer vi bli så himla snabba, starka och uthålliga om en sisådär tre(!) månader" eller "det här kommer vi få igen längre fram på säsongen". Allt för att hitta motivationen till att röra sig utan boll. Försäsongen gör ingen utan självdisciplin glad, utan kan istället lätt framkalla ångest eller en lite distanserad känsla till något som faktiskt inte drar igång förrän i oktober... Men som sagt viktigt är det med försäsong, det har jag förstått.

 Kul att det dyker upp innebandyrelaterade bloggar lite här och där! Jag brukar inte vara mycket för bloggtopplistor eller ryggdunkande till andra bloggare men det tåls att sägas att de flesta av oss får stå i skuggan av the queen-bee i innebandybloggvärlden - Johanna Gratjova. Hur min bloggs framtid ser ut vet jag inte. Det behövs bloggar om innebandy och om damerna men om det är jag som ska fortsätta bidra har jag inte klurat ut ännu. Tåls att fundera på.