Två inlägg på en dag! Rekord...
Nu kastade väl ändå Curt betongblock i glashus?
Eller förstod jag det där med Balrogtanke helt fel?
Lägesrapport
* Demonen börjar så sakteliga röra på sig. Träningarna ser bättre ut, det är mer fart och bättre kvalité så nu är det bara att kräma ur sig det sista nästa vecka och sen hålla lågan brinnande i sisådär 7 månader. Nej men vi kan ju ta en vecka i taget iallafall, inte ska vi förhasta oss för mycket för det kan så lätt sluta med att man får gå hem med svansen mellan benen.
* Sjukdom, sjukdom och återigen sjukdom. Det är många som legat hemma i veckan med snoriga näsor.
* Nya overaller har äntligen kommit, det är som att dra på sig ett MC-ställ, lite skinnkänsla nästan. Att vi är några som tränat med skinnstället märks om inte annat på vår svettproduktion.
* Bortastället anlände också i veckan. Vi blev ganska hånade förra säsongen då vårt rödvita bortaställ mer gick i nyansen rosa. Vi är inte de som inte kan ta ett hån utan började också ropa "Kom igen nu rosa" varje gång det var bortamatch. Det nya stället är sjukt mycket snyggare, rött och svart och garanterat hånfritt...eller...
Nja matchställen som anlände kunde i vissa fall lika gärna ha hittats på barnavdelningen på Polarn & Pyret. De satt lite väääl tight på biffiga Balrogare. Som tur är så får vi byta annars hade ingen i laget vågat röra sig på planen, tröjan fastnade rätt lätt långt ovanför naveln..
* Våran nya centertank Anso gick i golvet på träningen. Typ med bakhuvudet före, men herregud vad svårt det var att hålla sig för skratt. Fast det var några sekunder som man undrade hur det egentligen stod till med henne, sen när allt var ok haglade såklart kommentarerna. Anso körde en full sätta-arslet-till satsning mot Ida när hon skulle ta ner en höjdboll. Vad Anso missade var att graciösa Ida tog ett steg åt sidan vilket gjorde att Anso hamnade lite fel d.v.s med bakhuvudet före i golvet. Hörde jag regera mittplan?
* Lisah och Eva har glatt oss med sin närvaro på innebandyplanen i veckan. Båda kommer allt närmre spel och det känns himla kul.
* Idolsnacket är igång, vissa tippar Daniel, men jag tror jag håller tummarna för Amanda. Vad jag sett än sålänge så är hon ju överlägsen.
* Pengar in på kontot, tackar, tackar.
* Match mot Karlstad imorgon. Jag har ingen koll på Karlstad inför den här säsongen men vad jag förstått så tippar de flesta att de kommer få det tufft. Jag tror ingenting om Karlstad men det enda jag vet är att de brukar spela en fysisk innebandy så det är bäst att spänna musklerna (läs: senorna) i morgon.
Ses!
A blast from the past...igen
Jag gjorde en katastrofal träning häromdagen, slog bort varenda passning och sköt sorkdödare längs backen när jag hade tid på mig att ladda för skott, helt enkelt alldeles för dåligt. Så dåligt att jag efter den sista "sorkdödaren" skrek ut min frustration i form av ett inte alltför fint ord, för let's face it, det är ju sånt som faktiskt händer ibland. Genast skämdes jag och tittade upp för att se vilka som eventuellt råkade höra mina vackra ord. Det får mig att tänka på när jag blev uppläxad av Landgren när hon var tränare för mig i Högdalen.
Det finns en mängd historier att berätta från Högdalentiden och en av dem är väl hur jag lärde mig att inte skrika fula ord på planen. Tyvärr får den bli något censurerad.
Läromästare under den här tiden var Åsa "Kotten" Karlsson och Carina "Carre" Rosell, giganter i svensk daminnebandy och två av de bästa spelarna genom tiderna. När jag flyttades upp från juniorlaget hade jag bara spelat innebandy i några månader. Jag hade alldeles för stora basketskor, alldeles för långt hår, trodde att man skulle ha benskydd under strumporna (vita hårda, fotbollsbenskydd) och kunde ingenting om spelsystem eller zonförsvar respektive man-man försvar. De kallade mig för L:et eftersom det bara var två stora skor på två pinnar. Jag sattes ganska omgående i linan med Kotten och Carre och förstod egentligen inte att jag kanske spelade med de två bästa i världen, när man är junior räcker det liksom med att man helt plötsligt spelar i elitserien.
Grejen med Kotten och Carre var att man fick lära sig allt den hårda vägen.
-Spela bollen på klubban!
Den fick man höra både en och två gånger.. Lägg på en lite gnällig, burdus västgötsk dialekt så har ni bilden klar för er. En liten junis som jag var kissar ju på sig för mindre... Så för en lång, smal, tjej med alldeles för stora skor och knäskålar var det ju bara att lyda, rättelse i ledet på en gång.
Till slut hade vi någon slags tyst överenskommelse där vi inte sa så mycket, vi pratade t.ex aldrig ihop oss om spelet utan det räckte med en blick och så visste man vad man skulle göra bättre i nästa byte. Sa vi något så var det mer av typen jag redovisade för ovan, en kommentar och sedan var det bara att köra. Till slut kaxade även jag till mig och jag minns så väl när jag tillslut också vågade gnälla lite.
-Nu får du fanimej börja springa på varje boll Carre...
Ja sa det med hjärtat i halsgropen men visst började Carre pinna på däruppe, antagligen så chockad över att jag hade sagt något så hon sprang av ren förvåning.
Nu har detta inte så mycket med de fula orden att göra men det var denna jargong som rådde i båset. Att vi överhuvudtaget öppnade munnen var ytterst ovanligt.
Om Kotten & Carre uppfostrade mig på plan så uppfostrade Landgren mig på alla andra möjliga sätt och vis.
Vi spelade en viktig slutspelsmatch, det kan t.o.m ha varit SM-final och helt plötsligt fungerade absolut ingenting i vår lina. Frustrationen ökade med varje steg och till slut hade vi alla fått nog. Vid ett av bytena sker följande:
Jag kommer inspringandes i båset slår knytnäven i väggen och säger det där fula ordet som börjar på f och slutar på -tta som fina flickor inte ska säga. Även Kotten och Carre kommer in i båset och lyckas båda två säga ordet lite väl högt i båset.
Hur matchen gick kommer jag inte ihåg men vi tre fick en rejäl uppläxning av Landgren efter matchen om hur man beter sig och vad man får och inte får säga. Här går historierna isär men enligt utsago ska jag då ha frågat Landgren om det är tillåtet att säga "framstjärtament". Jag kommer tyvärr inte heller ihåg Landgrens svar men jag antar att det också var förbjudet eftersom jag aldrig mer använt det ordet.
Varje gång jag nuförtiden svär eller säger fula ord på bänken lite väl högt så hör jag Landgrens barska stämma i bakhuvudet och skäms lite i smyg...
Kotten och Carre får ursäkta att denna statshemlighet nu blir offentlig men jag tror de överlever...
Jag fick tippa damelit idag...kan säga att det inte var lätt. De lagen jag tippade 1-7 kan lika gärna byta platser med varandra lite hur som helst. Det var helt omöjligt.
Lämnar jag någonsin Balrog kommer jag vara stolt över min gamla förening, jag skulle visa respekt, "Lex Henrik Larsson" i alla lägen. Kanske är jag naiv men de som inte gör likadant går bort för en Balrogsjäl som jag. Ger man sig in i leken får man leken tåla som det så fint heter.
Ridå
Sjukling
Idag möter vi Täby igen, då hoppas jag kunna vara med och spela för jag har nämligen inte lust att vila en sekund till just nu.
Å vilken rolig fight det pågår just nu mellan Curt a.k.a "Curtan" Söderström och Kristina Landgren/Johan Fredriksson. Vi på sidan står och dreglar och väntar spänt på nästa utspel. Det trampades ganska rejält på en öm liten IKSU-tå angående det fysiska spelet. Jag väntar med spänning på nästa rond!
Jag kan definitivt hålla med Landgren och co att det är lite lustigt att det är de som gapar mest på domaren från sidan som också vill skicka en skrivelse. Den gliringen tror jag definitivt till och med Mange och Örjan kan ta.
Läste att Zicko ska gå in helhjärtat för att vara den perfekta kaptenen i domarnas ögon. Inte gnälla, bara ge konstruktiv kritik och föra diskussioner i sansad ton. He he... Lycka till vännen! ;-)
Jag skulle vilja ge samma löfte men om jag ser på hur jag startat försäsongen så ser det inte ljust ut, men om Zicko ska ge det ett försök så ska även jag göra det. Jag börjar med utvärderingen redan ikväll efter matchen. Mina förhoppningar är inte särsikt stora.
Jag är egentligen ingen hetsporre för fem öre. Försöker uppträda sansat i alla situationer i vardagen. Jag har beskrivits som lugn t.o.m. På planen däremot kan det brinna till ordentligt och ibland är det domaren som får stå till svars för vad jag tycker är rätt eller fel. Självklart har jag alltid rätt! Så måste det ju vara...eller?
Det enda som stör mig är när man inte får prata med domaren, annars har jag full förståelse för att de inte orkar höra på mitt gnäll. Det känns helt absurt att bli bortviftad i ena sekunden för att lite senare sätta sig och se en herrmatch och se klungor av spelare runt domaren vid varje kontroversiellt domslut.
Ska vi fortsätta köra XXXX????
Vi i Balrog är väl allt annat än snabba och ettriga just nu. Det klagas på segt i benen, träningsvärk i rumpan och i mitt fall halsont som inte vill ge med sig. Det är väl detta som hör till en försäsong, att matcher spelas med ben sega som tuggummi. För mig som inte har något tålamod är försäsongen ofta en plåga psykiskt. Det är samma visa varje år. Jag funderar på spelet och formationer och blir oerhört frustrerad när spelet inte sitter som det ska. Jag vill att allt ska funka direkt. Min förståelse för mitt katastrofala spel är lika med noll. Den enda trösten är att det bara är september och att det förhoppningsvis blir bättre.
I helgen spelade vi två matcher, Endre vann, nej just det vi kvitterade både till 2-3 och 3-3 i 6 mot 5 och mot Täby vann vi med 8-6. Absolut inga drömresultat för en frustrerad Minne. Jag vill vinna varje match, helst varje byte. Sedan är det helt ok att vinna med två bollar mot Täby men att släppa in sex känns lite väl mycket. Jag får nog ta och kyla av mig lite och inse att försäsongsmatcher är till för att slipa på formationer, försvar och allt annat som ska slipas på.
Jag ska i alla fall slipa på det mesta...
En av våra box-play uppställningar har fått ett mindre smickrande namn, ett ganska grovt namn och jag skulle i helgen fråga coach Mange om vi skulle fortsätta spela med den uppställningen. Det kändes inte direkt naturligt att skrika ut i hallen och fråga om vi skulle fortsätta att köra XXXXX. 20 tjejer i ett lag gör att man lätt hamnar nere på 12-års stadiet igen.
Jag har faktiskt försökt mig på att tippa en sluttabell av elitserien, men kom på att det är helt omöjligt. Jag tror att serien blir jämnare än någonsin och att alla lag på de sex-sju främsta platserna kan slå varandra. Täby går till slutspel och Dalen hamnar bland de fem främsta. Det är mina tips, vilket brukar betyda att verkligheten blir helt annorlunda men det är i alla fall det jag tror på.
På fredag väntar Dalen i Botkyrkahallen. Då ska jag se till att lyfta upp huvudet som jag haft under armen hela försäsongen.