Snillen spekulerar

En vanlig dag i Botkyrkahallen.

Brottningsträning är ingen lätt sak i Karins och Foppas ögon....

Jag har ingen aning om hur man roterar videoklippet...tyvärr.


Avhyvlingar och bussresor

DM-finalen slutade alldelses nyss i dur. Efter en utskällning som hette duga i pausen till tredje blev det egentligen inte bättre men vann gjorde vi.


På lördag natt beger sig nattbussen återigen upp till Umeå. Att möta regerande mästarna blir tufft, speciellt med den resan i benen. Som tur är så är motivationen på topp!
Bussresor ja.. Nu när alla har med sina datorer är filmfrågan inte en lika het potatis som förut. nu sätts Sällskapsresan eller Yrrol på för sjuhundrafemte gången och alla bara nickar och tittar ner på sina egna skärmar. Tur att även jag, trots min ålder hängt med i it-eran. Jag lovsjunger mobilt bredband och förlängningssladd!

"Fysfenomenet" coachar mig i forwardsrollen genom att ge några kloka råd. "Du behöver inte springa så mycket, kolla på mig jag springer nästan inte alls". Det rådet ska jag komma ihåg...


Nytt mode

Det händer mycket när man är skadad:

Amanda och Dalle har t.ex skapat ett nytt mode. De kör utsläppt hår! På träningarna och uppvärmningen kör de helt utan hårband och på matchen mot Dalen går ryktet att de spelade med utsläppt + hårband i en period. Detta är ett fashion-statement utan dess like. Jag undrar hur pass stort genomslaget blir. Det är lite italienska ligan över det hela fast Mange envisas att kalla Dalle a.k.a Fysfenomenet för Zäta. Han ser vissa likheter i frisyren tydligen.

Jag har fått en ny (o)vän. Han kallas Pilatesboll.

Rehabgruppen fick bekanta sig med Therese teknikbana på träningen igår. Den bestod t.ex av -släng dig mellan två koner och glid så långt du kan-, rusa vidare till nästa kona och sätt dig ner och låtsas täcka skott. Hennes teknikbana kommer revulotionera sporten var så säker på det.

Andra saker som händer är att Limpan tar poängrekordet, bra jobbat. Under matchen mot Västerås när jag satt på läktaren lyckades Dalle och Limpan inte göra en endaste poäng på två perioder...NAJS tänkte jag, nu rycker de inte för mycket i interna poängligan. Under tredje fullkomligt exploderade de och efter varje mål tittade de upp mot mig och vinkade och hånskrattade. Jag svarade med några mindre vackra gester. I Balrog är vi inte alls missunnsamma mot varandra , nej då.... ;)



Känna sig fram

okej, jag ska känna mig fram lite...
hur känns det här?
bloggvärlden har blivit stor och läskig sen du senast skrev Minne!

GAH!!!

Jag tror att jag är tillbaka!

Detta är inte ok

jag vet inte om det är för att hon har varit i exil i ett år eller om det är ett Norrlandsfenomen, men detta är Matildas nya träningsväska. Behöver jag säga att hon är sjukt nöjd med den..
Vad den andra personen på bilden tycker om väskan är oklart...



Dopingpolisen kom på besök på träningen häromdagen. Lisah vill få det till att jag missade hela träningen på grund av detta, men jag missade faktiskt bara lite i början, lite i mitten och lite på slutet. Ingen märkte ens att jag var borta.
Dessutom verkar jag föra otur med mig. Jag deltog nämligen igen i den eviga matchen "unga mot gamla" och vi gamla förlorade för första gången sedan jag var med sist. Kul facit... 

En dåres försvarstal

Vad är nytt på fronten?
Jo vi klarade kvalet, det var ingen lek om man säger så. Finska laget var bra, deras klänningar som de spelade i var mindre bra men det är details i sammanhanget.
Vi går in i försäsong nu igen. Herregud vad man är naiv när man åker ner till träningen och hoppas på lite innebandy, lite korta intervaller, en dusch och sedan hemgång. En regning löprunda senare och x antal "fyrahundringar" senare känner man sig så slut som människa, eller komplett galen som just frivilligt sprungit tills spykänslorna är alldeles för överväldigande.
Jag för konstanta resonemang med mig själv under dessa pass. Det är som kampen mellan det onda och det goda, Luke Skywalker mot Darth Wader i den slutgiltiga striden. På ena axeln sitter en liten djävul som hela tiden försöker hitta anledningar för mig att kliva av och på andra axeln sitter ängeln som försöker peppa mig. Så här låter det i mitt huvud:

-Gå av, du har ju lite ont i låret eller hur?
-Nä det känns faktiskt bättre i låret än på flera veckor
-Men nu blöder det ju från ditt skavsår
-Ja men det är bara 8 varv kvar
-Du kommer spy vid nästa vila om du inte går av
-Äh, det är bara lite trötthet, ingen fara
-Det finns bullar och kaffe i omklädningsrummet
-Ja men det finns kvar även när du är klar med de här 10 varven
-Ta och fuska lite det här varvet, lägg dig sist och spring inte max
-Om du inte springer max ger detta ingenting överhuvudtaget
-Gnäll lite på Mange så kanske han drar av några varv
-Gnäller du på Mange kommer han definitivt lägga på några varv
-Oj, kände du! Det kliade till i halsen! FÖRKYLD! FÖRKYLD FÖRKYLD!
-Nu är det bara 5 varv kvar
-GÅ AV!
-Det är bara några ögonblick av ditt liv som detta handlar om, ta och bit ihop nu!

På något sätt vinner oftast ängeln för trots all aktivitet i min hjärna och trots alla dessa samtal genomförs oftast träningen utan att jag säger någonting, och det skumma är att man känner sig sjukt nöjd efteråt. Fast det är galet ibland, det är det!


Äldst är störst och går först

De ÄLDRE tog sin gruvliga revansch på träningen igår. Om det har att göra med att undertecknad var indisponibel för spel låter jag vara osagt, men så kan det ju inte vara eller hur?
Annars ser det ut som att jag satsar på Tour de France den här säsongen, träningscykeln har gått varm den senaste tiden. Jag börjar redan fundera på alternativet att ha vadderade cykelbyxor då det genast uppstår en viss ömhet i de bakre regionerna.

Vi flyger till Finland imorgon och har den direkt hälsofarliga samlingstiden 05.30 på arlanda. Det betyder uppstigning 04.00. Herregud, för två veckor sedan hade jag precis gått och lagt mig vid den tiden. Semestertider är ju som gjorda för att vända på dygnet. Jag kommer vara en zombie hela fredagen men förhoppningsvis är man vaken till matchstart. Det ska bli kul att redan nu få spela matcher av högsta betydelse!




Ny säsong, nya grejer!

Tack för att säsongen är lång...För mig är det samma visa varje säsongsstart. Jag kan helt enkelt inte acceptera att allt känns som om det går i slow motion. Vi har ca 3 dagar på oss att gå från känslan av att vara en stor Silja Line i vändningarna till att vara ettriga och snabba. Det här Europacupkvalet kommer lite väl tidigt i min smak, men kul ska det bli! Träningsmatcherna har verkligen varit typiska träningsmatcher, vi har inte direkt briljerat men förhoppningsvis ska tävlingsnerven göra att vi höjer oss.
Jag har inte fokuserat så mycket på motståndet i detta kval förrän jag tog mig en titt på Internationella Innebandyförbundets hemsida. Oj då...
Finska laget är inga duvungar direkt och har landslagsrutin i massor. Eller vad sägs om Jonna Mäkelä, Piispa, Peltokangas, Pasanen, Simone Ryser och Savolainen. Det här kommer definitivt inte bli en promenad i parken och den som trodde att det bara var att åka över östersjön och spela hem en Europacupplats är ganska fel ute. 

Kommande säsong då?
Vi står inför en ganska spännande säsong. Vi har tappat en stor del rutin i truppen och får väl kanske ses som en outsider i år. Självklart har vi en väldigt bra trupp men ser man till silly-season så borde vi ligga i vassen och smyga i år. Det kanske passar oss, vem vet! Enligt egen erfarenhet så är det de breda trupperna som klarar seriespel bäst men att det inte alltid behöver betyda att man går vinnande ur slutspelsmatcher.


Matilda är iallafall tillbaka och det känns som en fest bara det!  Hon har såklart fått tillbaka sin plats i omklädningsrummet och har redan kört några sköna tryckare på träning, allt är som det ska med andra ord.
Lite oroväckande är att de unga vann säsongens första drabbning mot de äldre även om kvitteringen låg i luften. Det är sådant som definitivt INTE är ok.


En månad senare

Ja jag tänkte väl skriva några ord. Det är kanske dags för det. Dagarna utan innebandy har rullat på ett tag nu. Ett välbehövligt break från allt vad innebandy heter har nog varit nyttigt för de flesta av oss.
Säsongen slutade inte som vi ville, men det har jag ältat hundra gånger med mig själv så jag tänker inte älta det här på bloggen.

Jag har ju bestämt att köra vidare, det har jag ju vetat länge att jag ska göra. Det är alldeles för kul för att lägga av och än så länge hänger man ju med hyfsat...
Ibland känner man lite press på sig att kanske ändå  tänka över om man inte ska sluta. Herregud jag är ju över 30. Det orättvisa i det hela är att jag tror inte att Fischerström, Fagerlund, Lorendahl, Bult, Vesterlund, Kohonen eller Öhman ens fått den frågan hälften så många gånger som jag fått. Vet ni att motoveringen till mitt årets spelare pris förra säsongen inleddes med "trots att Hermine nu är 30". Behöver jag säga att Bult som är fyra år äldre inte direkt fick samma typ av motivering...
Det enda jag vet är att det fortfarande finns mer och ge, så då är det så det får det bli!


På Endres blogg får vi ett helt inlägg dedikerat till oss. Behöver jag säga att upplevelsen var ungefär lika trevlig för oss som för Endre... Jag kan säga att skivan numera inte existerar om det kan vara till någon tröst ;-)
Ja, och vi har tyvärr inte de bästa publiksiffrorna så sätt igång och håna, varsågod.
Det är tur att vi väcker såpass mycket känslor att någon bemödar sig att skriva ett helt inlägg om hur risiga vi är på arrangemang när säsongen ska summeras.

Lite minnen från säsongen som var:

* Erika Tjusbergs suddenmål mot Pixbo i semin. Innan hon förstod vad som hänt såg hon ut som hon just strumprullat in ett mål i en träningsmatch.

* Globens Line up går till historien! Till slut visste inte ens jag vilka som egentligen spelade i mitt lag.

*Kramp i vaderna under de sista minuterna i seriematchen mot Pixbo i Lisebergshallen. Ingen fara tänkte jag tills jag tog sats och skulle hoppa över sargen...

* Huddinge och Västerås gick upp i elitserien! Boden och Skellefteå åkte ur. En dröm för oss i Stockholm. Fast Huddinges hall håller jag inte som elitmässig, när jag såg dem i kvalet satt jag på en läktare på andra sidan av en löparbana och försökte se vad som hände på delen av planen som var närmast sargen.

* Alla sjuka saker som händer precis hela tiden i och kring Balrog. Allt från Anso och Helga som knappt hade tid med match uppe i Skellefteå till bussresan hem från Göteborg. Saras och Hannas ständiga "syskonbråk" till Dalles tårar till O.C. Therese alla intervjuer med "Innebandybänken.se", och allt annat sjukt.

* Att hitta vår maskot Snowy utanför Globen-Hotel iförd IKSUt-shirt ståendes helt själv bland ett gäng glada iksuspelare.

Det var allt för den här gången.


  

Ett grattis till Limpan och ett lycka till till Kastrullen.

Limpan blev årets spelare! Det har känts ganska självklart ett tag nu. Hon är så duktig vår lilla Limpa.
Jag kommer ihåg när jag och Big skulle dela ut matchens lirare i en St:Erikscupsfinal för ca 7 år sedan. Vi tyckte det var självklart att den tjejen med det utsläppta håret och fotbollsskorna skulle ha priset. Den tjejen var Limpan och se vad det blev av henne. Jag är stolt över Limpan, vi har spelat ihop ganska länge nu och det har bara varit en tidsfråga tills hon skulle ta det där sista steget

En annan av de stora förtjänar också uppmärksamhet. Camilla Granelid väljer att sluta och hon förtjänar all respekt i världen. Camilla är den typen av spelare som aldrig ger upp och som har ett driv på planen som många skulle döda för. Många landslag har byggts runt Kastrullen och är det någon som är värd ett SM-Guld så är det hon. Hoppas det går bra med värdshuset, men det gör det med all säkerhet när Kastrullen är inblandad.

Nedräkningen har börjat, tre träningar kvar nu.
Media försöker hetsa upp lite inför finalen, och det förstår jag för det är ju alltid intressant. Tyvärr finns det ju inte så mycket att hetsa om. Det är liksom inte Iksus kopp med te att hetsa. Även om jag vet att Curtan är en liten hetsporre. Vi har haft ganska högljudda "diskussioner" under matcher kan man säga. Oftast slutar diskussionerna med att vi är oense men oftast blir vi snabbt sams igen efteråt och det är tur för jag är en sådan som är väldigt arg i några minuter men sedan glömt bort varför jag ens brusade upp...
Jag får iallafall tydligen stå för det mesta av hetsandet i media. Eller hetsande...nja...
Om man tycker det är att hetsa att spekulera i om vi kunnat ta IKSU tidigare år så får man tycka det. Själv känns det helt betydelselöst. Dessutom ren spekulation. Det är ju nu det gäller.
Jag förstår att det känns tråkigt när det inte blir några "ordkrig", men just nu är ju läget att inget lag vill ge det andra tändvätska.
Vi får väl se om det blir något ordkrig, annars kan säkert jag och Curt bjuda upp till ett "battle" i direktsändning ;-)


Ofta beskrivs IKSU som " det tysta kollektivet" och vi som individualisterna. Jag antar att både vi och Iksu är ganska trötta på den beskrivningen.  Det känns hyfsat passé att komma dragandes med att vi inte skulle vara ett starkt kollektiv eller att Iksu skulle sakna individualiser. I ett framgångsrikt lag krävs ju båda delar.
Våran lagdynamik är förstås precis lika "tight" som alla andra lag uppfattar sin. Ansos beskrivning om hur hon trodde jag var när hon kom till Balrog säger det mesta...hon var ju nästan rädd för mig... ha ha...
Nä nog med svammel!

Ses i Globen!

In Sweden we call it SM-Final

Nu kittar vi upp det här stället som Anso hade sagt. Eller nåt...

Nä men vi drar igång nu va? Jag kan inte vänta längre. I söndags kände jag evig tacksamhet att det var två veckor kvar till finalen. Det var för mycket känslor på en gång. Ungefär 5 års uppdämd besvikelse bara rann av axlarna och för att ladda om kändes två veckor ganska optimalt.
Med facit i hand så var det fel. Jag är på tårna, laddad och redo att köra! Nu helst...
Det finns bara glädje just nu att äntligen få visa vad vi kan.

I måndags var jag på AIK-Täby med resten av laget. Vi fick se en avslagen tillställning i en hall som det tydligen var över 2000 pers i. Jag var ganska spänd på att äntligen få se Täby live, det har ju varit en och annan hyllningskör avseende dem både i media och av de flesta i mitt lag. Tyvärr, jag är inte ett dugg frälst. Det såg segt ut, och dessutom saknade jag en Rickie som så totalt ägde förra slutspelet och en Edlund som aldrig missar mål.
När jag såg matchen på tv i torsdags kändes det ungefär likadant...Dessutom var det lite tråkigt när det spårade ur på slutet.

Kul med hur man får uppföra sig i Svenska Superligan. I damelitserien får du en utskällning efter noter om du skriker "Nej" lite för högt när domarna missar ett inslag. I SSL som det så fint heter får du skälla och skrika, crosschecka folk i ryggen vid mål ja är du tränare får du till och med skrika hur "jävla dåligt" det är. Allt medans de nominerade till årets domarpar bara blundar.
Visst det kanske är så det fungerar nuförtiden, det kanske bara är vi andra som inte fattar vad ett slutspel handlar om.

Globen blir fullsatt, det lär vara en ganska tvär kontrast till 200 i Botkyrkahallen. Jag hoppas att vår fantastiska klack hörs även i Globen och att alla ni som håller på Balrog verkligen låter det höras.

Till sist... Ni som bara tänkt gå på herrfinalen...tänk om! Det blir åka av redan 12.30!

Stick du stygga spöke, stick...

Sitter i bussen, vi lämnade precis Mölnlycke. Jag känner lycka.
Vi funderade på om vi skulle ta med semifinalspöket som maskot till Globen, vi har ju trots allt hängt ihop ganska många år nu. Vi får fundera lite vidare på det.

Annars var matchen lite avvaktande från båda håll, men vi gjorde mest mål och då vinner man tillslut. Dessutom hade vi marginalerna på vår sida den här gången.

Jag har ont i kroppen, på något sätt hamnade jag underst i den hög av galna Balrogspelare som kom över oss i slutsignalen. Låg kvar på golvet och grät en skvätt, antagligen mest av lycka.

Pixbo ska ha cred! De är roliga att möta även om de i dessa matcher varit lite väl tillbakadragna. Förbannat trevliga efter slutsignalen och viker inte en tum ute på plan. Precis som det ska vara!

Nu ser vi fram mot finalen, allt är möjligt!

Å till sist!
"Gråt inte över glömd ost"

11 spelare nominerade till årets spelare?

Ja det måste vara den enda förklaringen, för hur kan man ha undgått Amanda Wendelstigs kanonsäsong?

Lägger till:

Jag har sett Amanda och Limpan som en av de med absolut starkaste chanser att ta hem priset i år. Möjligtvis är jag färgad eftersom jag spelar i Balrog men att förneka att de båda varit bland de tio hittils hetaste och absolut bästa i år är ett hån. Att vara het och i slag är en sak men att samtidigt vara det på en otroligt hög lägstanivå är ytterst få förunnat.
En poängliga är inget mått på hur bra du är, det har det aldrig varit, men att en av de hetaste spelarna i Sverige inte ens nomineras kan bara bero på tillfällig sinnesförvirring.

Årets spelare är den absolut finaste utmärkelsen vi har i Svensk Innebandy. Vårda det ömt kära jurymedlemmar.



 

Mora till semifinal?

Nej nu blev det inte så men oj vad vi fick slita. Skulle det finnas fem semifinalplatser så vore faktsikt Mora värda den femte. Trots att vi ledde matchen ganska komfortabelt hela matchen kändes det aldrig säkert. Det gick inte att slappna av en sekund för då  var det kört. Jag undrar om Mora egentligen förstått hur bra de är, skrällgäng...nja de har skakat alla topplag den här säsongen och är otroligt starka på hemmaplan. Bästa nykomlingen genom tiderna!
Idag var det över 600  pers på läktaren i Botkyrka, Mora hade en gigantisk klack med sig som stöttade sitt lag konstant men även vi hade en del folk på läktaren som faktiskt hejade på oss för en gångs skull. Det är så otroligt kul med mycket publik, så jag hoppas verkligen att ni kommer tillbaka!
När vi skulle tacka försökte jag på något sätt försöka meddela hur bra Mora varit till en del motspelare men det blev mest svammel. Om det inte gick fram så hoppas jag på något sätt att det kommer fram här.

Inför matchen fick vi peppa varandra att få upp den där stämningen mot det andra laget där man inte tycker om varandra så mycket. Det var svårt för matcherna har varit riktigt snälla tillställningar. Den där nerven behövs i ett slutspel och jag tror att vi hittade den idag, vi blev lite tuffare men jag tycker ändå att matchen var en snäll match.

Nog om hur bra Mora är, vi var också bra! Det är otroligt skönt att vi gör det vi ska och vågar vinna matchen. I första perioden kändes det som om vi var överallt på plan och det resulterade i en 4-1 ledning. Jag är stolt över mina lagkamrater helt enkelt. Nu är det bara att börja ladda för nästa drabbning.


Jag får skriva mer när jag vet hur semifinalerna blir men ett besök ner till Götet lär inte vara helt långt borta för vår del...


Ishockey-ett kort inlägg

Varför spelar damerna SM-Final i ishockey mitt på dagen imorgon? Vill de inte ha publik? Jag  såg precis ett inslag på sporten där det spelats semifinaler på hovet. Jag reagerade redan imorse när jag såg att matchtiden var utsatt till 15.30. Alla människor jobbar väl eller går i skolan på dessa tider. Jag fattar ingenting...

4-0 i innebandy är ingening fick vi lära oss igår.


Slut.


2:a

Vi vann! Skönt! Mora jagade oss bra i en period sen tycker jag faktiskt att vi kontrollerar matchen. Tyvärr var vi ofokuserade i avsluten och var vi inte det så stod Sandra Fredriksson ivägen.

Jag var personligen ganska nöjd med matchen, hade definitivt kunnat göra minst ett mål till med tanke på antal chanser, men ett mål och 3-1 i +/- känns helt ok. Innebandymagazinet tyckte att min insats var värd en tvåa i betyg. Herregud då skulle de ha sett mig mot Engelholm då hade jag antagligen haft -1 enligt deras betygssättning...
Nu kanske jag låter bitter...nja inte direkt. Huvudsaken är att vi vinner och då skiter jag i om jag får 1:or i betyg hela slutspelet. Men å andra sidan fick Lisah betyg i en landskamp när hon inte ens deltog utan var hemma skadad så jag vet inte...


Uppsnappat om slutspelet:

* Fan(ursäkta språket) vad lågt att skicka ett anonymt hotfullt sms till Anteryd. Skämmes ta mig xxx.

* Vi tackar inte heller förrän matchserien är avgjord, precis som Rönnby. Vet inte om man behöver dra så stora växlar på det, det känns skönt att tacka efter att allt är klart. För alla lag var det tydligen inte lika självklart. Vi sa till Mora innan matchen hur vi brukar göra och det verkade ok för dem.

* Domarna i gårdagens match var helt ok, Örjan däremot var mindre nöjd med domarna uppe i Umeå. Jag har fått domartillsättningen förklarad för mig men tycker fortfarande att av de som är vana att döma damelit så ska endast de bästa döma ett slutspel.

Nu laddar vi inför fredagens match, det kommer bli tufft men förhoppningsvis har vi lärt oss en läxa sen sist vi var där.


Matilda fick en till syster

Ja hörde ni idag på tv-matchen, från ingenstans finns det alltså en till syster Holmbom. Tydligen i Falun?
Jag som bara trodde att Matilda hade en syster som heter Frida.
Det var faktiskt himla roligt när de jämförde spelstil och jag kan hålla med om att den faktiskt är snarlik, undrar om Matilda själv fått höra om denna syster. Går ryktet så fort till alperna?

Det var fasligt nära att jag fick rätt i att Falun skulle få med sig en sudden, men de sista minuterna efter sista målet fick de inte låna bollen och sen var det rullgardinen ner för den här gången. Jag tror ändå på att de kan få till en tredje match, och då kan det gå hur som helst.
Den stora skrällen blev ju istället Endre. De vann på en fot-in, och det känns lite konstigt att skriva men Rönnby får smaka på lite oflyt verkar det som om. Nu blir det kniven på strupen och det brukar göra gott så jag tippar på en tredje match i Västerås nästa helg. Om de nu klarar båtresan förstås... ;-)

Iksu hade inga större problem och nu är det nog kört för Dalen.

Nu har man väntat tillräckligt länge känns det som, så nu ska man bara traggla sig igenom en arbetsdag innan det är dags för säsongens hittills viktigaste match. Om ni inte har något anat för er så kom och titta, det kan nog bli en kul match!

Lördagsblogg

Idag har man varit aktiv, eller det känns iallafall så eftersom vi tränade mellan 10 och 12. Det slipades på lite detaljer, men allt som allt en ganska avslappnad träning. Jag kan meddela att även denna gång slutade sargbygget med katastrof. Dessutom känns det otroligt kul att vår "joker" börjar röra stickan med båda händerna igen. Trots bara en arm skjuter hon redan bättre än de flesta av oss. Att hon inte fått vara med den här säsongen är inget annat än skam.

Imorgon drar kvartsfinalerna igång och jag är så sämst på att tippa, men jag tror att det blir hemmavinster, möjligtvis kan Falun kämpa sig till en eventuell sudden. Det känns himla skönt att det sätter igång snart även för vår del.

Jag känner mig dessutom nöjd med melodifestivalens utgång. "Hero" hade det klart bästa tonartsbytet av alla låtarna och dessutom tror jag att det är antingen Perreli eller BWO som har chansen att återställa ordningen i Belgrad. Det är helt otroligt vilken sucker för schlager man blir två månader om året....

Täby har presenterat hela sin nya ledarstab och allt har nog inte varit guld och gröna skogar i Täby den senaste tiden verkar det som...


Jag fick ett svar på min fråga om hur man tillsätter domarna i damernas slutspel, jag vet inte om jag förstått rätt men i herrarnsas serie får de bästa döma slutspelet medans det i damernas slutspel inte fungerar riktigt likadant...?

Varför? Jag kommer nog inte ge mig förrän jag fått klarhet i det här...


Slutspel och annat lurendrejeri

Har alla glömt att det är tjuv och rackarspel även när det gäller daminnebandyns slutspel...
Kanske är det läge att ta snack om varför man valde vissa motståndare med en nypa salt.

Om vi nu ska behöva debattera varför vi inte valde Endre, så är det väl så att en resa till Mora är mer bekvämt för oss.
Sedan fick vi välja först, det känns som om Pixbo kanske mer är berättigade till frågan varför de inte valde Endre om det nu är en fråga som ska stötas och blötas..

Resan mot måndagens match fortsätter, och det vore en underdrift att säga att det ser bra ut på träningarna. Nu har till och med Ludde slingat håret så det märks verkligen att det är slutspel på gång. Anso testade en ny klubba och vad jag såg så satt det en och annan projektil i nättaket.

Vi måste vara det sämsta laget i världen på att bygga sarg. Det blir fel hur vi än gör. Var ska de två små bitarna egentligen stå? Varför blir vår spelplan mer oval vid vissa tillfällen? Vad har man gjort för fel när det helt plötsligt ser ut att fattas en sargbit? Då är vi hundra gånger bättre på att riva sargen men till det behövs ju inte begåvningsreserven direkt. Ändå har vi en civilingenjör-to-be i vårat lag samt en arbetsledare på PEAB men ändå misslyckas vi med detta enkla pussel. Tur att vi slipper bygga matchsargen....

Ikväll missar jag AIK-Falun på tv, det känns surt... Av alla tv-matcher i år har jag kanske sett två i sin helhet. Sändningstiden är ju helt fel för oss som tränar på kvällarna. Kan tänka mig att det blir en holmgång utan dess like mellan dessa två lag.

Till sist en liten fundering... Hur tillsätts domarparen i herrarnas respektive damernas slutspel? Är det de bäst rankade herrdomarna som dömer herrslutspelet samt de bäst rankade damdomarna som dömer damernas slutspel? Skulle vara kul att veta hur man förtjänar att döma ett slutspel. Jag menar att har man som spelare väntat och tränat en hel säsong för att vara på topp till slutspelet så hoppas man ju på att få det allra bästa möjliga i domarväg. Någon insatt får gärna svara.

Det var alles! Herregud vad det bloggas just nu.. I am on fire(bloggmässigt iallafall)...

Det svåra valet

Här kommer ett ytterst spontant och ej igenomtänkt inlägg...virrigt värre...

Jag  vet att många tycker att daminnebandyn får den uppmärksamhet den förtjänar, jag anser att det finns ett stort värde i produkten daminnebandy som ibland missas. Det finns profiler och det finns en rolig produkt att visa men den når oftast inte ända vägen fram. Det beror på många faktorer, men kanske främst på att vi är dåliga på att marknadsföra oss själva. Organisationerna drivs fortfarande av ideella krafter och någonstans i tomrummet mellan viljan och tiden man har tappas en stor del bort.

Jag har ett exempel på hur det kan bli och jag kan förstå att media och i vissa fall de som brinner för daminnebandyn tappar intresset. Svenska Spel har i dagarna en webbsändning inför slutspelet. Jag fick frågan om jag kunde ställa upp men insåg att just nu passar det inte med mitt arbete att försvinna iväg under några timmar. Frågan gick vidare men fler spelare har tackat nej av precis samma anledning. Sedan ska vi sitta med hundhuvudet och skämmas för att vi sumpar våra chanser till en stund i rampljuset. Tyvärr ligger inte problemet i ett ointresse från damspelare att vara med i media, snarare tvärtom.
Däremot så har allt sina förklaringar....
Att vara damspelare på elitnivå innebär inga feta kontrakt, förlorad arbetsförtjänst eller arbetsgivare som står i givakt och säger hurra varje gång det åter är dags för spelaren att tumma lite på sin arbetstid för att springa iväg på träning. Speciellt nu när vi går in i slutspel blir det fler tillfällen du måste gå tidigare eller helt vara ledig. Är du dessutom landslagsspelare så ligger du automatiskt på minus hela året. (Obs! Detta gäller såklart inte alla arbetsgivare..)
Som det ser ut nu så har vi t.ex i Balrog varit tvugna att flytta vår kvartsfinal till en måndag vilket innebär ytterligare en dag där arbetstiden den dagen förkortas. Tyvärr måste webbsändningen då bortprioriteras.

Så var ligger problemet? Vad kommer först? Hönan eller ägget?
Allt måste starta någonstans, men var? Ska spelare ta ansvar för att marknadsföra produkten eller ska föreningarna ge spelare möjligheten att bättre marknadsföra sporten. Jag tror på en kombination, för i dagsläget försvårar ofta föreningarna sina spelares möjligheter utan att vara medvetna om det. Det finns ingen som satsar på arrangemang vilket innebär att färre kommer och ser matcherna vilket innebär att det inte finns resurser til att satsa på arrangemang vilket i slutändan gör att spelare inte får visa upp sig för någon...ja ni hör själva allt går runt runt i en spiral. Nu är det inte alla föreningar som brottas med detta problem men de få som inte gör det är unika.

Jag har fått möjligheten att följa utvecklingen på nära håll i ganska många år nu, och när sporten utvecklats i en rasande takt känns det ibland som att allt annat är precis som det alltid varit.


Men nu till något per positivt!
*Träningen igår lovar gott. Det märks att det är slutspel på gång då allt blir lite mer intensivt.
*Anso lyckades glömma en ost på bussen??? Hur är det möjligt?
*Limpans skor matchar den gula västen helt sjukt bra.
*Jag fick visa leg när jag skulle tippa på oddset i veckan.
*Mc Donalds i Umeå höll öppet extra länge för oss i lördags.
*Erika Tjusberg fick härom träningen en dos Restylane i läppen av Helenas klubba. Linda Rosing släng dig i väggen! 

Tidigare inlägg