Minne

Ja nu är det lite segt. Veckan började nämligen med värsta urladdningen. Så därför kändes det igår att vi spelat tre matcher på tre dagar. Förhoppningsvis är benen lite lättare ikväll för att åter flyga på söndag.

På söndag är det match i vår nya hemstad Södertälje. Jag tycker att det ska bli kul att spela där och hoppas på att en och annan Södertäljebo tar sig tid att komma och titta. Framförallt hoppas jag på att de som tittar på herrarna som spelar innan oss även stannar kvar för att se vår match. Stöd hela föreningen inte enbart herrarna, visa att Balrog/Södertäljehjärtat slår för båda lagen!

Jag kommer aldrig att glömma senaste gången jag fick "äran" att spela efter huvudattraktionen. Det var Europacupfinalen i Prag 2003. Arrangörerna hade av någon konstig anledning bestämt sig för att lägga herrfinalen före damfinalen. Hela turneringen var en katastrof från vårt perspektiv. Vi fick lägga ner en ansenlig summa pengar från en redan ansträngd budget för att delta i detta mästerskap. Vårt gruppspel spelades i Liberec inför en helt ok publikskara, men långt ifrån huvudturneringen i Prag. Vi var trots allt glada att få flytta in till Prag när väl slutspelet började. Döm om min förvåning när semifinalen spelades i en helt annan hall än finalarenan. Planen var en kvarleva från medeltiden med skarvar och sprickor över hela golvet. Antalet åskådare måste ha varit ungefärligen 10 st. Lagom till finalen hade vi alltså inte ens fått beträda finalarenan. Herrfinalen drog fullt hus och även jag hade en förhoppning om att de flesta skulle dröja sig kvar även under vår match. Lagom till vår match var hallen praktiskt taget tom. Inte ens internationella och nationella "innebandyhöjdare" hade anständigheten att sitta kvar och se vår match. Distriktsförbunden lös med sin frånvaro. Behöver jag säga att vi som lag och damlag aldrig känt oss så undanskuffade i hela våra liv. Tjeckiska förbundet försökte i efterhand släta över vår kritik och det hela utmynnade i att vi tackade nej till Europacupen året efter. En tydlig markering enligt min mening men som på något sätt inte fick rätt uppmärksamhet förrän en säsong senare då man bestämde att deltagande lag skulle få ett bidrag från förbundet för att delta i Europacupen.

Ytterligare lustigheter under den resan var att det dök upp en strippa på banketten, killen som vart utsatt var säkert nöjd men vi andra undrade mest vad det var frågan om.

Förhoppningsvis funkar det bättre idag...

Se där nu har jag tömt lite innebandy-memories över den här bloggen. Det lär säkert dyka upp fler tillfällen. För minnen finns det gott om.
Nu ser jag fram emot att det snart är fredag, att melodifestivalen snart når sitt klimax och att se Henke i Helsingborg om en vecka. Det där sista var ett skämt, för mig finns det ingenting som förklarar varför Henke inte stannar lite till. Han är för stolt för sitt eget bästa den mannen.

That's all

Vive la Kumla, eller hur man nu hade sagt det på franska. Kumla bör hålla sig kvar i elitserien! Jag hoppas verkligen innerligt av hela mitt hjärta att de säkrar sin existens i innebandyns finrum.
Varför frågar ni er? Jo på grund av den enkla anledningen att man har en stor och engagerad hemmapublik. Jag läste på innebandy.se att publiksiffran i lördags var 214. Det kändes som om det var minst 400 i hallen. Det är så det ska vara och det är då det är som roligast att spela innebandy.
Hade det fungerat som i melodifestivalen hade jag ringt på Kumla för mina sista slantar!

Döm om min förvåning när vi svängde in mot hallen och alla i bussen med ens tittade storögt mot Kumlaanstalten. Är det så ett riktigt fängelse ser ut? Jag fick inte riktigt några vibbar från Prison Break om man säger så...
När sedan publiken vällde in i hallen började jag undra om man gett fritt inträde till internerna på anstalten men nej det var en äkta och engagerad skara innebandyentusiaster som vek sin lördag åt att se sitt Kumla försöka pressa ur det sista för att undvika kval.

Matchen är inte så mycket att snacka om. Kumla gjorde vad de kunde och vi gjorde precis det vi var tvugna till.

Mitt tips om slutspel för antingen Boden eller Skellefteå gick väl sådär. Skellefteå har ju tagit ett stort steg mot slutspelet i och med sin poäng mot Rönnby, så visst kan man säga att jag har lite rätt. Boden som borde vara taggade för att nå slutspelet förlorade med hela 9-3 mot Engelholm.  Det är såklart helt oacceptabelt om man vill vara med i slutspelet.

Matchen mot Karlstad var faktiskt tuff! Om inte i protokollet så fysiskt. Karlstad spelar förmodligen seriens mest fysiska innebandy och smäller på friskt i de flesta situationer. Matchen var fylld med tuffa tacklingar och ett och annat otillåtet slag från båda håll. Som tur är så höll sig alla spelare på plan hyfsat lugna och gnällde inte i onödan och en match som annars kanske hade urartat förblev enbart tuff.

Idag börjar en ny träningsvecka innan ÖSK kommer på besök.

Au revoir!

Den oglamorösa vardagen som damspelare i elit ser för min del oftast ut såhär:

Klockan ringer strax efter 06.00, slit dig upp ur sängen och spendera ungefär 1 timme på de kommunala kommunikationsmedlen i Stockholm.
Jobba till kl 17 innan det är dags att trängas igen med stressade människor som i strid ström är på väg någonstans. Irritera dig på att de normer och oskrivna regler som finns i tunnelbanan inte hålls.( läs: har du inte bråttom stå på höger sida i rulltrappan och låt avstigande gå av innan du går på!!)
Om det är måndag finns chansen att du hinner hem innan träningen men oftast transporterar du dig direkt till upphämtningsplats för vidare färd mot Stockholms södra förorter och Botkyrkahallen.
Kl.21 slutar träningen och efter nedjogg, stretch och dusch är du hemma strax innan 22.

Därfär är det faktiskt ett ganska välkommet avbrott i vardagen att åka iväg med landslaget. Fokus ligger på att träna, vila och äta. En dag på landslagsamling kan se ut så här:
Vakna 07.30 
Frukost 08.00
Träning 10.00-12.00
Lunch
Vila alternativt aktivitet
Mellanmål
Träning alternativt match
Middag
Genomgång alternativt aktivitet
Kvällsmål
Sov

Att ställa om kroppen till detta gör iallafall mig sjukt trött.Mellan träningspassen kan jag somna hur lätt som helst om jag bara går och lägger mig. Hursomhelst är det skönt att släppa jobbet för en vecka och bara fokusera på det som är roligast, nämligen innebandy.

I Schwiez bestämde solen sig för att lysa på oss en av dagarna. Det var flera plusgrader och solen värmde våra bleka ansikten. Jag fick en försmak av våren och den etsade sig fast alldeles för bra eftersom jag inte riktigt orkar acceptera att vintern fortfarande håller sitt grepp om Sverige.

Våra motståndare var den här gången Tjeckien, Finland och Schweiz. Att utvärdera vårt eget spel lämnar jag till någon annan men det är kul att se hur de andra lagen agerade. Tjeckien blir bara bättre och bättre och jag är imponerad av vissa tjeckiskor. Det finns en idé och man försöker spela ett småtrevligt passningsspel. Finland har som jag trodde vässat klorna ordentligt och har nu kallat in det tunga artilleriet. Tillbaka är Saarinen och en del andra gamla inventarier(precis som jag?) som har den där ovärderliga mästerskapsrutinen. Däremot spelar de likadant som de gjort i några säsonger. In med mycket boll på kasse i alla lägen och sen är det bara at hoppas på att någon finns där som kans lå in den.
Schweiz spelar med fart och fläkt. Ibland är de kanske lite övermodiga då de går upp högt och pressar med tre spelare. Sen verkar de ha fått order om att spela med överlämningar i varje läge, vilket faktiskt skapar en del oreda om du som försvarare bara tittar på boll.

Jag har inte sett hela matchen mellan Falun och Dalen på TV men när jag såg Dalens mål i sex mot fem fick jag fanimej nästan tårar i ögonen. Ett fantastiskt mål, ett fantastiskt avslut och en fantastisk framspelning av Isabelle Krantz eller Kratz som hon fick heta nere i Schweiz. Det är inte ofta som man lyckas med att få till ett organiserat spelmål i sex mot fem.

Den senaste veckans höjdpunkter blir således:

* Självklart vinsten i fyrnationers i Schweiz
* Dalens mål i sex mot fem mot Falun
* Att Lisah sa Entschuldigung till alla finskor när vi skulle tacka varandra på avslutningscermonin.

Och veckans nedköp:
*  Ingen väska med mig hem från Arlanda...igen! De tre senaste gångerna jag varit ute och flugit har det strulat med bagaget! Vad handlar det om! Är trött på att komma hem utan tandkräm och deo.
* Intensiteten för min del på veckans träningar har väl inte varit strålande direkt. Skärpning!
* Strul med halltider i Botkyrkahallen.
* Sockerintaget i Schweiz. Dukas det upp med efterrätter efter varje måltid är det riktigt svårt att hålla sig undan.



För övrigt gick min favorit inte ens vidare som de fem bästa i melodifestivalen igår. Men jag är inte orolig, jag tror The Attic feat. Therese Granqvist med The Arrival blir en hyfsad hit på dansgolven så småningom.

Har lyssnat på Say it right med Nelly Furtado i flera månader nu och har fortfarande inte tröttnat på låten. Timbaland är ett geni!

Helgen slutade i moll. Att vi vann mot Ö-vik känns mindre betydelsefullt när det bjöds upp till dans i "Falukorven Arena". Falun spelar ett kontrollerat försvar kryddat med långbollar à la sent 90-tal och  det funkar tydligen. Katja spikade igen men sattes egentligen inte på större prov förrän i slutminuterna då bollen dansade på mållinjen. Istället mål i öppen kasse och säsongens andra förlust. Så kan det gå när alla inte kommer upp i normal standard. Själv gjorde jag en av säsongens sämre insatser med en dubbelassist på Faluns 2-2 mål.

Positivt är att Amanda "Maggan" Wendelstig hittat målet ordentligt. Det känns tryggt att när vi andra sviktar så låter hon bössan tala.

Innebandy, innebandy, innebandy... När man förlorat står det en upp i halsen och när man vunnit är det det bästa som finns. Tur att det finns en del jobb att ta tag i en dag som denna!

Här kommer listan rakt av och ocensurerad:

Erotica/You Thrill me - Madonna Live (Confessions Tour)
What goes around comes around- Justin Timberlake
My Love- Justin Timberlake
Rock with you- Michael Jackson
Say it right- Nelly Furtado
Run to the hills- Hellsongs
Babe I'm gonna leave you- Led Zeppelin
Cuz I can- Pink
Ti'll I collapse- Eminem
Get together- Madonna
Relax- Mika
Dream Girl- Salem Al Fakir
City of blinding lights- U2
Another song(All over again)- Justin Timberlake

Hate it or love it- Mary J Blige

Nyårsafton firades i Sälen. Say no more...
Idag känner man att man lever, varför är man inte ledig från jobbet sådana här dagar.

Tyvärr blev det ingen skidåkning eftersom snön inte vill infinna sig. Dessutom har vi tydligen förbud mot utförsåkning i laget. Jag som är sååå sugen på att åka skidor!