Minne

Ja nu är det lite segt. Veckan började nämligen med värsta urladdningen. Så därför kändes det igår att vi spelat tre matcher på tre dagar. Förhoppningsvis är benen lite lättare ikväll för att åter flyga på söndag.

På söndag är det match i vår nya hemstad Södertälje. Jag tycker att det ska bli kul att spela där och hoppas på att en och annan Södertäljebo tar sig tid att komma och titta. Framförallt hoppas jag på att de som tittar på herrarna som spelar innan oss även stannar kvar för att se vår match. Stöd hela föreningen inte enbart herrarna, visa att Balrog/Södertäljehjärtat slår för båda lagen!

Jag kommer aldrig att glömma senaste gången jag fick "äran" att spela efter huvudattraktionen. Det var Europacupfinalen i Prag 2003. Arrangörerna hade av någon konstig anledning bestämt sig för att lägga herrfinalen före damfinalen. Hela turneringen var en katastrof från vårt perspektiv. Vi fick lägga ner en ansenlig summa pengar från en redan ansträngd budget för att delta i detta mästerskap. Vårt gruppspel spelades i Liberec inför en helt ok publikskara, men långt ifrån huvudturneringen i Prag. Vi var trots allt glada att få flytta in till Prag när väl slutspelet började. Döm om min förvåning när semifinalen spelades i en helt annan hall än finalarenan. Planen var en kvarleva från medeltiden med skarvar och sprickor över hela golvet. Antalet åskådare måste ha varit ungefärligen 10 st. Lagom till finalen hade vi alltså inte ens fått beträda finalarenan. Herrfinalen drog fullt hus och även jag hade en förhoppning om att de flesta skulle dröja sig kvar även under vår match. Lagom till vår match var hallen praktiskt taget tom. Inte ens internationella och nationella "innebandyhöjdare" hade anständigheten att sitta kvar och se vår match. Distriktsförbunden lös med sin frånvaro. Behöver jag säga att vi som lag och damlag aldrig känt oss så undanskuffade i hela våra liv. Tjeckiska förbundet försökte i efterhand släta över vår kritik och det hela utmynnade i att vi tackade nej till Europacupen året efter. En tydlig markering enligt min mening men som på något sätt inte fick rätt uppmärksamhet förrän en säsong senare då man bestämde att deltagande lag skulle få ett bidrag från förbundet för att delta i Europacupen.

Ytterligare lustigheter under den resan var att det dök upp en strippa på banketten, killen som vart utsatt var säkert nöjd men vi andra undrade mest vad det var frågan om.

Förhoppningsvis funkar det bättre idag...

Se där nu har jag tömt lite innebandy-memories över den här bloggen. Det lär säkert dyka upp fler tillfällen. För minnen finns det gott om.
Nu ser jag fram emot att det snart är fredag, att melodifestivalen snart når sitt klimax och att se Henke i Helsingborg om en vecka. Det där sista var ett skämt, för mig finns det ingenting som förklarar varför Henke inte stannar lite till. Han är för stolt för sitt eget bästa den mannen.

That's all