Minne

Vi i Balrog är väl allt annat än snabba och ettriga just nu. Det klagas på segt i benen, träningsvärk i rumpan och i mitt fall halsont som inte vill ge med sig. Det är väl detta som hör till en försäsong, att matcher spelas med ben sega som tuggummi. För mig som inte har något tålamod är försäsongen ofta en plåga psykiskt. Det är samma visa varje år. Jag funderar på spelet och formationer och blir oerhört frustrerad när spelet inte sitter som det ska. Jag vill att allt ska funka direkt. Min förståelse för mitt katastrofala spel är lika med noll. Den enda trösten är att det bara är september och att det förhoppningsvis blir bättre.

I helgen spelade vi två matcher, Endre vann, nej just det vi kvitterade både till 2-3 och 3-3 i 6 mot 5 och mot Täby vann vi med 8-6. Absolut inga drömresultat för en frustrerad Minne. Jag vill vinna varje match, helst varje byte. Sedan är det helt ok att vinna med två bollar mot Täby men att släppa in sex känns lite väl mycket. Jag får nog ta och kyla av mig lite och inse att försäsongsmatcher är till för att slipa på formationer, försvar och allt annat som ska slipas på.

Jag ska i alla fall slipa på det mesta...

En av våra box-play uppställningar har fått ett mindre smickrande namn, ett ganska grovt namn och jag skulle i helgen fråga coach Mange om vi skulle fortsätta spela med den uppställningen. Det kändes inte direkt naturligt att skrika ut i hallen och fråga om vi skulle fortsätta att köra XXXXX. 20 tjejer i ett lag gör att man lätt hamnar nere på 12-års stadiet igen.

Jag har faktiskt försökt mig på att tippa en sluttabell av elitserien, men kom på att det är helt omöjligt. Jag tror att serien blir jämnare än någonsin och att alla lag på de sex-sju främsta platserna kan slå varandra. Täby går till slutspel och Dalen hamnar bland de fem främsta. Det är mina tips, vilket brukar betyda att verkligheten blir helt annorlunda men det är i alla fall det jag tror på.