A blast from the past...igen

Jag gjorde en katastrofal träning häromdagen, slog bort varenda passning och sköt sorkdödare längs backen när jag hade tid på mig att ladda för skott, helt enkelt alldeles för dåligt. Så dåligt att jag efter den sista "sorkdödaren" skrek ut min frustration i form av ett inte alltför fint ord, för let's face it, det är ju sånt som faktiskt händer ibland. Genast skämdes jag och tittade upp för att se vilka som eventuellt råkade höra mina vackra ord. Det får mig att tänka på när jag blev uppläxad av Landgren när hon var tränare för mig i Högdalen.

Det finns en mängd historier att berätta från Högdalentiden och en av dem är väl hur jag lärde mig att inte skrika fula ord på planen. Tyvärr får den bli något censurerad.


Läromästare under den här tiden var Åsa "Kotten" Karlsson och Carina "Carre" Rosell, giganter i svensk daminnebandy och två av de bästa spelarna genom tiderna. När jag flyttades upp från juniorlaget hade jag bara spelat innebandy i några månader. Jag hade alldeles för stora basketskor, alldeles för långt hår, trodde att man skulle ha benskydd under strumporna (vita hårda, fotbollsbenskydd) och kunde ingenting om spelsystem eller zonförsvar respektive man-man försvar. De kallade mig för L:et eftersom det bara var två stora skor på två pinnar. Jag sattes ganska omgående i linan med Kotten och Carre och förstod egentligen inte att jag kanske spelade med de två bästa i världen, när man är junior räcker det liksom med att man helt plötsligt spelar i elitserien.

Grejen med Kotten och Carre var att man fick lära sig allt den hårda vägen.

-Spela bollen på klubban!

Den fick man höra både en och två gånger.. Lägg på en lite gnällig, burdus västgötsk dialekt så har ni bilden klar för er. En liten junis som jag var kissar ju på sig för mindre... Så för en lång, smal, tjej med alldeles för stora skor och knäskålar var det ju bara att lyda, rättelse i ledet på en gång.

Till slut hade vi någon slags tyst överenskommelse där vi inte sa så mycket, vi pratade t.ex aldrig ihop oss om spelet utan det räckte med en blick och så visste man vad man skulle göra bättre i nästa byte. Sa vi något så var det mer av typen jag redovisade för ovan, en kommentar och sedan var det bara att köra. Till slut kaxade även jag till mig och jag minns så väl när jag tillslut också vågade gnälla lite.

-Nu får du fanimej börja springa på varje boll Carre...

Ja sa det med hjärtat i halsgropen men visst började Carre pinna på däruppe, antagligen så chockad över att jag hade sagt något så hon sprang av ren förvåning.

Nu har detta inte så mycket med de fula orden att göra men det var denna jargong som rådde i båset. Att vi överhuvudtaget öppnade munnen var ytterst ovanligt.

Om Kotten & Carre uppfostrade mig på plan så uppfostrade Landgren mig på alla andra möjliga sätt och vis.

Vi spelade en viktig slutspelsmatch, det kan t.o.m ha varit SM-final och helt plötsligt fungerade absolut ingenting i vår lina. Frustrationen ökade med varje steg och till slut hade vi alla fått nog. Vid ett av bytena sker följande:

Jag kommer inspringandes i båset slår knytnäven i väggen och säger det där fula ordet som börjar på f och slutar på -tta som fina flickor inte ska säga. Även Kotten och Carre kommer in i båset och lyckas båda två säga ordet lite väl högt i båset.

Hur matchen gick kommer jag inte ihåg men vi tre fick en rejäl uppläxning av Landgren efter matchen om hur man beter sig och vad man får och inte får säga. Här går historierna isär men enligt utsago ska jag då ha frågat Landgren om det är tillåtet att säga "framstjärtament". Jag kommer tyvärr inte heller ihåg Landgrens svar men jag antar att det också var förbjudet eftersom jag aldrig mer använt det ordet.

Varje gång jag nuförtiden svär eller säger fula ord på bänken lite väl högt så hör jag Landgrens barska stämma i bakhuvudet och skäms lite i smyg...

Kotten och Carre får ursäkta att denna statshemlighet nu blir offentlig men jag tror de överlever...


Jag fick tippa damelit idag...kan säga att det inte var lätt. De lagen jag tippade 1-7 kan lika gärna byta platser med varandra lite hur som helst. Det var helt omöjligt.


Lämnar jag någonsin Balrog kommer jag vara stolt över min gamla förening, jag skulle visa respekt, "Lex Henrik Larsson" i alla lägen. Kanske är jag naiv men de som inte gör likadant går bort för en Balrogsjäl som jag. Ger man sig in i leken får man leken tåla som det så fint heter.


Ridå


Kommentarer
Postat av: Mattan

Mycket bröst på innebandymagazinet idag.. först blackie på förmiddagen å sen dina bombnedslag på eftermiddagen! haha!! Hoppas förskyldningen har gett sig! Höres!

2007-09-26 @ 17:06:29
Postat av: elin

Man har sina mindre bra träningen ibland,
men du rockar iallafall!
Ha det fint!

2007-09-28 @ 00:29:41
Postat av: EndreCamilla

Haha! Riktigt bra skrivet! Förstår att du inte fick säga fram-ordet heller. Är inte det sveriges fulaste ord så säg?

2007-09-30 @ 22:29:42
Postat av: Lostkington

I am very excited to see this site.
Universal design and accessibility.
Congratulations!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback