Tiden går
Det är nu som tiden bara rusar ifrån en. Det var nyss sommar och igår la sig ett snötäcke över stockholm i fem minuter, sen var det slask igen. Veckorna bara springer iväg och vi har hunnit med en massa matcher trots att det känns som säsongen nyss börjat. Julen står snart för dörren och faktiskt så ser jag fram emot julen i år. Jag har till och med köpt lite julpynt för en gångs skull men tyärr resulterade det i katastrof...
För i min nya iver att julpynta så bestämde jag mig för att länsa Åhlens på diverse krims-krams. Ett ganska spontant infall som fick förödande konsekvenser. Efter en halvtimmes shoppande var jag klar och begav mig ut till bilen som stod fint parkerad i parkeringsgaraget...trodde jag iallafall.
Inbrott i bilen, krossad ruta, uppbrutet lås och allmänt förstörd framdörr. Där stod jag som ett frågetcken och undrade hur och vad jag skulle göra. Har man haft bil och körkort i 4 månader är man inte så kaxig direkt. Då är det riktigt bra med pappor. För även en 31-åring kan ringa till pappa med gråten i halsen och undra vad man ska göra.
Min nyfunna julpyntsglädje fick sig en rejäl törn kan jag säga, efter två timmars väntan och ett tiotal samtal senare var julkänslan inte på topp direkt, men jag gör ett nytt försök i helgen.
Vi har två matcher i helgen, Karlstad och Rönnby hemma. Jag försöker att än så länge bara fokusera mot Karlstadsmatchen, men det är svårt när Svenska mästarna kommer på besök på söndagen. Drabbningarna med Rönnby blir alltid roliga, tuffa och känslofyllda. Årets favoriter har tågat på bra i år i serien men gick på en mina mot Iksu i förra omgången. Vi får en bra värdemätare efter ett par matcher med lite för stora siffror.
Vår träningsvecka har varit lite upp och ner, precis som det ska vara! Det som är kul är faktumet att de detaljerna som coach P och Coach M tjatat om sedan i Augusti börjar bli avsevärt bättre och det förvånar mig inte om vi snart ser hur det ger frukt i matcherna.
Engelholmsmatchen var förövrigt riktigt rolig. Jag brukar definitivt inte tycka att sådana matcher är särskilt roliga, utan har svårt att behålla fokus i en hel match. Anledningen till att det blev kul var att vi faktiskt för en gångs skull gör en bra insats i en match där vi märker att det komer gå lätt. Vi spelade som om det stod 0-0 i 60 minuter och jag tror att det var därför som vi drog ifrån så mycket. Engelholm tycker säkert att resultatet inte var det mest smickrande men de har redan skrapat ihop en del poäng och fokuserar de på de viktiga matcherna så kan det nog bli en resa ner till Skåne även nästa säsong.
Rent geografiskt har jag två önskemål om vilka lag som åker ur: Boden och Skellefteå. Jag lägger ingen som helst värdering i hur de är som lag utan tänker nu endast på restiden och de ekonomiska aspekterna. Sad but true!
Efter helgens matcher har vi juluppehåll. Vi har inte match igen förrän den 4: januari och därför har vi fått ledigt i en vecka framöver. Inte träningsledigt, men ledigt från Botkyrkahallen. Då ska jag och mina lagkamrater praktisera livet som en helt normala männsikor d.v.s inte stressa från jobbet eller skolan, fika och till och med gå ut och äta en bit mat och ta ett glas på en vardag. Helt crazy, jag vet!
Nu är det fredag och det betyder för min del tvätt och idol. Går Cry-Baby-jag-har-ingen-självdistans-Andreas till final vet jag inte vad jag gör!
Till sist...
Inter arma silent leges
Götlaborg!
Igår var det EM-kval om nu någon missat det. Båda målen i matchen gjordes tydligen av spelare som ursprungligen kommer från Göteborg. Det tog ungefär en minut sen pep telefonen till och ett sms från 84:an hade inkommit. GÖTEBORG!!!! var det enda som stod i detta sms. Efter lite surfande på nätet hittar jag ungefär samma slutsats i en del bloggar, nämligen att det var ju såklart två Göteborgare som krävdes för att Sverige skulle fixa biffen. Detta fenomen tycker jag är lite fascinerande! Det är "goa gubbar" och Feskekööörka för hela slanten!
Jag tror aldrig jag varit med om att jag sett på idrott och stolt förklarat att personen minsann är från Stockholm.Det är inte direkt så att när Tessan Alshammar drar till med världsrekord så är min första tanke att vilken go stockholmare hon är, det är nog knappt något jag reflekterar över ens.Om hon varit AIK:are hade jag självklart påpekat det direkt däremot...
Varför är det så, jag antar att det kan bero på en mängd orsaker, t.ex
1, Vi stockholmare är inte lika lokalpatriotiska.
2. Vi stockholmare försöker vara tuffa storstadsbor som låtsas skita i hur det går för våra egna.
3. Vi stockholmare känner ingen samhörighet för fem öre
4. Det finns alldeles för få stockholmare som faktiskt lyckas i idrott?
5. Göteborgare måste hävda sig gentemot resten av landet. Lillebrorskomplex.
6. Göteborgare är stolta över sin stad och de "sina"
Kul är det iallafall...Göteborgare får gärna ge sin version på det hela!
För någon vecka sedan var det landskamper i Finland. Vi lyckades vinna alla mtcher ganska klart och det är oftast direkt efter ett VM det märks hur pass stor bredd vi har i Sverige jämfört med de andra länderna. Alla nationer har i stort sett bytt ut halva truppen sedan VM och i Sverige har vi en sådan bredd att det knappt märks någon skillnad.
Däremot fick Finland och Schweiz slita oerhört för att hänga med.
Niklas Jihde körde en daminnebandyblogg för några dagar sedan. Jag vet inte om han kände sig pressad att ta upp daminnebandy i sin blogg, eller bara ville vara ärlig men här kommer lite info till Niklas, ett litet daminnebandyns ABC.
* Damerna har ingen ny elitserie, den infördes redan förra säsongen.
* Vi åker en massa buss, men spelschemat är utformat så att vi kan spela dubbelmöten. Detta spelschema ger utlopp för de flesta av de "heta" diskussioner i daminnebandyn.
* En annan "het potatis" är domarnivån, för de bästa domarna flyttas vanligtvis till herrelit, vilket diverse tränare brukar reta upp sig på.
* Vi gnäller inte så mycket om att vi inte får så mycket uppmärksamhet eftersom innebandyn i stort inte har lyckats slå igenom medialt ännu.
* En bra daminnebandymatch slår inte bara en damfotbollsmatch i underhållningsvärde utan ibland händer det mer på ett byte i en dammatch än på en kvart i en herrmatch.
* Det finns även riktigt dåliga dammatcher
* Om AIK spelar arenamatch i ja säg...AXA Sportcenter och det är 1500 personer där innan matchen börjar så kan det kanske bero på att det varit en dammatch innan...
* Nästa världsmästerskap spelas i Sverige om sisådär hundra år...
So long!
I kölvattnet av DG:s beslut.
Micke har straffats personligt så det räcker genom att dras i tjära både i media och inför hela landslaget. En förkortning av straffet är ett måste, annars vill jag ha förhöjda straff på vartenda matchstraff där spelare slåss med varandra. Våld måste vara värre än licensbrott annars är man ute och cyklar helt och hållet.
Det är väl så att vi är extra engagerade i vår lilla innebandyvärld, vi är vana att kämpa med näbbar och klor för att bli accepterade och då blir vi såklart upprörda när saker inte fungerar som vi vill. Trots allt borde vi också engagera oss i sådant som är positivt också! För det finns en massa! Jag är t.ex glad över att damelit ser jämnare ut i år än förra säsongen, och att förbundet tvingas tacka nej till ansökningar till Dam-VM, vilket ju trots allt tyder på( ja jag vet att Umeå borde legat bra till) att det finns planer och ideér därute i landet.
Dessutom så skiner solen idag, det är fredag, mina lagkamrater mår bra efter att ha krockat på vägen till träningen igår och Johanna Dahlin har säkert fått ett smeknamn till innan helgen är slut!