En dåres försvarstal
Vad är nytt på fronten?
Jo vi klarade kvalet, det var ingen lek om man säger så. Finska laget var bra, deras klänningar som de spelade i var mindre bra men det är details i sammanhanget.
Vi går in i försäsong nu igen. Herregud vad man är naiv när man åker ner till träningen och hoppas på lite innebandy, lite korta intervaller, en dusch och sedan hemgång. En regning löprunda senare och x antal "fyrahundringar" senare känner man sig så slut som människa, eller komplett galen som just frivilligt sprungit tills spykänslorna är alldeles för överväldigande.
Jag för konstanta resonemang med mig själv under dessa pass. Det är som kampen mellan det onda och det goda, Luke Skywalker mot Darth Wader i den slutgiltiga striden. På ena axeln sitter en liten djävul som hela tiden försöker hitta anledningar för mig att kliva av och på andra axeln sitter ängeln som försöker peppa mig. Så här låter det i mitt huvud:
-Gå av, du har ju lite ont i låret eller hur?
-Nä det känns faktiskt bättre i låret än på flera veckor
-Men nu blöder det ju från ditt skavsår
-Ja men det är bara 8 varv kvar
-Du kommer spy vid nästa vila om du inte går av
-Äh, det är bara lite trötthet, ingen fara
-Det finns bullar och kaffe i omklädningsrummet
-Ja men det finns kvar även när du är klar med de här 10 varven
-Ta och fuska lite det här varvet, lägg dig sist och spring inte max
-Om du inte springer max ger detta ingenting överhuvudtaget
-Gnäll lite på Mange så kanske han drar av några varv
-Gnäller du på Mange kommer han definitivt lägga på några varv
-Oj, kände du! Det kliade till i halsen! FÖRKYLD! FÖRKYLD FÖRKYLD!
-Nu är det bara 5 varv kvar
-GÅ AV!
-Det är bara några ögonblick av ditt liv som detta handlar om, ta och bit ihop nu!
På något sätt vinner oftast ängeln för trots all aktivitet i min hjärna och trots alla dessa samtal genomförs oftast träningen utan att jag säger någonting, och det skumma är att man känner sig sjukt nöjd efteråt. Fast det är galet ibland, det är det!
Äldst är störst och går först
Annars ser det ut som att jag satsar på Tour de France den här säsongen, träningscykeln har gått varm den senaste tiden. Jag börjar redan fundera på alternativet att ha vadderade cykelbyxor då det genast uppstår en viss ömhet i de bakre regionerna.
Vi flyger till Finland imorgon och har den direkt hälsofarliga samlingstiden 05.30 på arlanda. Det betyder uppstigning 04.00. Herregud, för två veckor sedan hade jag precis gått och lagt mig vid den tiden. Semestertider är ju som gjorda för att vända på dygnet. Jag kommer vara en zombie hela fredagen men förhoppningsvis är man vaken till matchstart. Det ska bli kul att redan nu få spela matcher av högsta betydelse!
Ny säsong, nya grejer!
Jag har inte fokuserat så mycket på motståndet i detta kval förrän jag tog mig en titt på Internationella Innebandyförbundets hemsida. Oj då...
Finska laget är inga duvungar direkt och har landslagsrutin i massor. Eller vad sägs om Jonna Mäkelä, Piispa, Peltokangas, Pasanen, Simone Ryser och Savolainen. Det här kommer definitivt inte bli en promenad i parken och den som trodde att det bara var att åka över östersjön och spela hem en Europacupplats är ganska fel ute.
Kommande säsong då?
Vi står inför en ganska spännande säsong. Vi har tappat en stor del rutin i truppen och får väl kanske ses som en outsider i år. Självklart har vi en väldigt bra trupp men ser man till silly-season så borde vi ligga i vassen och smyga i år. Det kanske passar oss, vem vet! Enligt egen erfarenhet så är det de breda trupperna som klarar seriespel bäst men att det inte alltid behöver betyda att man går vinnande ur slutspelsmatcher.
Matilda är iallafall tillbaka och det känns som en fest bara det! Hon har såklart fått tillbaka sin plats i omklädningsrummet och har redan kört några sköna tryckare på träning, allt är som det ska med andra ord.
Lite oroväckande är att de unga vann säsongens första drabbning mot de äldre även om kvitteringen låg i luften. Det är sådant som definitivt INTE är ok.