Minne

Vad är nytt på fronten?
Jo vi klarade kvalet, det var ingen lek om man säger så. Finska laget var bra, deras klänningar som de spelade i var mindre bra men det är details i sammanhanget.
Vi går in i försäsong nu igen. Herregud vad man är naiv när man åker ner till träningen och hoppas på lite innebandy, lite korta intervaller, en dusch och sedan hemgång. En regning löprunda senare och x antal "fyrahundringar" senare känner man sig så slut som människa, eller komplett galen som just frivilligt sprungit tills spykänslorna är alldeles för överväldigande.
Jag för konstanta resonemang med mig själv under dessa pass. Det är som kampen mellan det onda och det goda, Luke Skywalker mot Darth Wader i den slutgiltiga striden. På ena axeln sitter en liten djävul som hela tiden försöker hitta anledningar för mig att kliva av och på andra axeln sitter ängeln som försöker peppa mig. Så här låter det i mitt huvud:

-Gå av, du har ju lite ont i låret eller hur?
-Nä det känns faktiskt bättre i låret än på flera veckor
-Men nu blöder det ju från ditt skavsår
-Ja men det är bara 8 varv kvar
-Du kommer spy vid nästa vila om du inte går av
-Äh, det är bara lite trötthet, ingen fara
-Det finns bullar och kaffe i omklädningsrummet
-Ja men det finns kvar även när du är klar med de här 10 varven
-Ta och fuska lite det här varvet, lägg dig sist och spring inte max
-Om du inte springer max ger detta ingenting överhuvudtaget
-Gnäll lite på Mange så kanske han drar av några varv
-Gnäller du på Mange kommer han definitivt lägga på några varv
-Oj, kände du! Det kliade till i halsen! FÖRKYLD! FÖRKYLD FÖRKYLD!
-Nu är det bara 5 varv kvar
-GÅ AV!
-Det är bara några ögonblick av ditt liv som detta handlar om, ta och bit ihop nu!

På något sätt vinner oftast ängeln för trots all aktivitet i min hjärna och trots alla dessa samtal genomförs oftast träningen utan att jag säger någonting, och det skumma är att man känner sig sjukt nöjd efteråt. Fast det är galet ibland, det är det!