Det svåra valet
Jag vet att många tycker att daminnebandyn får den uppmärksamhet den förtjänar, jag anser att det finns ett stort värde i produkten daminnebandy som ibland missas. Det finns profiler och det finns en rolig produkt att visa men den når oftast inte ända vägen fram. Det beror på många faktorer, men kanske främst på att vi är dåliga på att marknadsföra oss själva. Organisationerna drivs fortfarande av ideella krafter och någonstans i tomrummet mellan viljan och tiden man har tappas en stor del bort.
Jag har ett exempel på hur det kan bli och jag kan förstå att media och i vissa fall de som brinner för daminnebandyn tappar intresset. Svenska Spel har i dagarna en webbsändning inför slutspelet. Jag fick frågan om jag kunde ställa upp men insåg att just nu passar det inte med mitt arbete att försvinna iväg under några timmar. Frågan gick vidare men fler spelare har tackat nej av precis samma anledning. Sedan ska vi sitta med hundhuvudet och skämmas för att vi sumpar våra chanser till en stund i rampljuset. Tyvärr ligger inte problemet i ett ointresse från damspelare att vara med i media, snarare tvärtom.
Däremot så har allt sina förklaringar....
Att vara damspelare på elitnivå innebär inga feta kontrakt, förlorad arbetsförtjänst eller arbetsgivare som står i givakt och säger hurra varje gång det åter är dags för spelaren att tumma lite på sin arbetstid för att springa iväg på träning. Speciellt nu när vi går in i slutspel blir det fler tillfällen du måste gå tidigare eller helt vara ledig. Är du dessutom landslagsspelare så ligger du automatiskt på minus hela året. (Obs! Detta gäller såklart inte alla arbetsgivare..)
Som det ser ut nu så har vi t.ex i Balrog varit tvugna att flytta vår kvartsfinal till en måndag vilket innebär ytterligare en dag där arbetstiden den dagen förkortas. Tyvärr måste webbsändningen då bortprioriteras.
Så var ligger problemet? Vad kommer först? Hönan eller ägget?
Allt måste starta någonstans, men var? Ska spelare ta ansvar för att marknadsföra produkten eller ska föreningarna ge spelare möjligheten att bättre marknadsföra sporten. Jag tror på en kombination, för i dagsläget försvårar ofta föreningarna sina spelares möjligheter utan att vara medvetna om det. Det finns ingen som satsar på arrangemang vilket innebär att färre kommer och ser matcherna vilket innebär att det inte finns resurser til att satsa på arrangemang vilket i slutändan gör att spelare inte får visa upp sig för någon...ja ni hör själva allt går runt runt i en spiral. Nu är det inte alla föreningar som brottas med detta problem men de få som inte gör det är unika.
Jag har fått möjligheten att följa utvecklingen på nära håll i ganska många år nu, och när sporten utvecklats i en rasande takt känns det ibland som att allt annat är precis som det alltid varit.
Men nu till något per positivt!
*Träningen igår lovar gott. Det märks att det är slutspel på gång då allt blir lite mer intensivt.
*Anso lyckades glömma en ost på bussen??? Hur är det möjligt?
*Limpans skor matchar den gula västen helt sjukt bra.
*Jag fick visa leg när jag skulle tippa på oddset i veckan.
*Mc Donalds i Umeå höll öppet extra länge för oss i lördags.
*Erika Tjusberg fick härom träningen en dos Restylane i läppen av Helenas klubba. Linda Rosing släng dig i väggen!
Det något mer fantastiska är väl de faktum att jag fick den tillbaka, levererad till botkyrkahallen av bussbolaget...jag lovade mej själv att aldrig mer försöka "planera" och "vara ute i god tid" igen, för ja e lite ovan det och då glömmer jag att jag gjort det liksom, men man ska inte gråta över glömd ost utan ta den tillbaka! // *fattig studde"
Du sätter fingret på något man skulle kunna ta upp i den nya intresseföreningen i SEI för damIB som bildades i höstas.... (vad som händer där vet jag inte)
SIBF borde kunna gå in med PR pengar när såna här chanser ges. (har inte tänkt klart)
Nytt ämne
hade sparat en låda skummtomtar till dig men så var jag i fjällen när ni var här. Ska jag spara den till nästa år?
Ja...du får nog spara den. Än verkar det som om jag inte ger mig...
Var det där ett
löfet? Ett år till...
Jag lovar inget...