Minne

Nu kittar vi upp det här stället som Anso hade sagt. Eller nåt...

Nä men vi drar igång nu va? Jag kan inte vänta längre. I söndags kände jag evig tacksamhet att det var två veckor kvar till finalen. Det var för mycket känslor på en gång. Ungefär 5 års uppdämd besvikelse bara rann av axlarna och för att ladda om kändes två veckor ganska optimalt.
Med facit i hand så var det fel. Jag är på tårna, laddad och redo att köra! Nu helst...
Det finns bara glädje just nu att äntligen få visa vad vi kan.

I måndags var jag på AIK-Täby med resten av laget. Vi fick se en avslagen tillställning i en hall som det tydligen var över 2000 pers i. Jag var ganska spänd på att äntligen få se Täby live, det har ju varit en och annan hyllningskör avseende dem både i media och av de flesta i mitt lag. Tyvärr, jag är inte ett dugg frälst. Det såg segt ut, och dessutom saknade jag en Rickie som så totalt ägde förra slutspelet och en Edlund som aldrig missar mål.
När jag såg matchen på tv i torsdags kändes det ungefär likadant...Dessutom var det lite tråkigt när det spårade ur på slutet.

Kul med hur man får uppföra sig i Svenska Superligan. I damelitserien får du en utskällning efter noter om du skriker "Nej" lite för högt när domarna missar ett inslag. I SSL som det så fint heter får du skälla och skrika, crosschecka folk i ryggen vid mål ja är du tränare får du till och med skrika hur "jävla dåligt" det är. Allt medans de nominerade till årets domarpar bara blundar.
Visst det kanske är så det fungerar nuförtiden, det kanske bara är vi andra som inte fattar vad ett slutspel handlar om.

Globen blir fullsatt, det lär vara en ganska tvär kontrast till 200 i Botkyrkahallen. Jag hoppas att vår fantastiska klack hörs även i Globen och att alla ni som håller på Balrog verkligen låter det höras.

Till sist... Ni som bara tänkt gå på herrfinalen...tänk om! Det blir åka av redan 12.30!