Den oglamorösa vardagen som damspelare i elit ser för min del oftast ut såhär:

Klockan ringer strax efter 06.00, slit dig upp ur sängen och spendera ungefär 1 timme på de kommunala kommunikationsmedlen i Stockholm.
Jobba till kl 17 innan det är dags att trängas igen med stressade människor som i strid ström är på väg någonstans. Irritera dig på att de normer och oskrivna regler som finns i tunnelbanan inte hålls.( läs: har du inte bråttom stå på höger sida i rulltrappan och låt avstigande gå av innan du går på!!)
Om det är måndag finns chansen att du hinner hem innan träningen men oftast transporterar du dig direkt till upphämtningsplats för vidare färd mot Stockholms södra förorter och Botkyrkahallen.
Kl.21 slutar träningen och efter nedjogg, stretch och dusch är du hemma strax innan 22.

Därfär är det faktiskt ett ganska välkommet avbrott i vardagen att åka iväg med landslaget. Fokus ligger på att träna, vila och äta. En dag på landslagsamling kan se ut så här:
Vakna 07.30 
Frukost 08.00
Träning 10.00-12.00
Lunch
Vila alternativt aktivitet
Mellanmål
Träning alternativt match
Middag
Genomgång alternativt aktivitet
Kvällsmål
Sov

Att ställa om kroppen till detta gör iallafall mig sjukt trött.Mellan träningspassen kan jag somna hur lätt som helst om jag bara går och lägger mig. Hursomhelst är det skönt att släppa jobbet för en vecka och bara fokusera på det som är roligast, nämligen innebandy.

I Schwiez bestämde solen sig för att lysa på oss en av dagarna. Det var flera plusgrader och solen värmde våra bleka ansikten. Jag fick en försmak av våren och den etsade sig fast alldeles för bra eftersom jag inte riktigt orkar acceptera att vintern fortfarande håller sitt grepp om Sverige.

Våra motståndare var den här gången Tjeckien, Finland och Schweiz. Att utvärdera vårt eget spel lämnar jag till någon annan men det är kul att se hur de andra lagen agerade. Tjeckien blir bara bättre och bättre och jag är imponerad av vissa tjeckiskor. Det finns en idé och man försöker spela ett småtrevligt passningsspel. Finland har som jag trodde vässat klorna ordentligt och har nu kallat in det tunga artilleriet. Tillbaka är Saarinen och en del andra gamla inventarier(precis som jag?) som har den där ovärderliga mästerskapsrutinen. Däremot spelar de likadant som de gjort i några säsonger. In med mycket boll på kasse i alla lägen och sen är det bara at hoppas på att någon finns där som kans lå in den.
Schweiz spelar med fart och fläkt. Ibland är de kanske lite övermodiga då de går upp högt och pressar med tre spelare. Sen verkar de ha fått order om att spela med överlämningar i varje läge, vilket faktiskt skapar en del oreda om du som försvarare bara tittar på boll.

Jag har inte sett hela matchen mellan Falun och Dalen på TV men när jag såg Dalens mål i sex mot fem fick jag fanimej nästan tårar i ögonen. Ett fantastiskt mål, ett fantastiskt avslut och en fantastisk framspelning av Isabelle Krantz eller Kratz som hon fick heta nere i Schweiz. Det är inte ofta som man lyckas med att få till ett organiserat spelmål i sex mot fem.

Den senaste veckans höjdpunkter blir således:

* Självklart vinsten i fyrnationers i Schweiz
* Dalens mål i sex mot fem mot Falun
* Att Lisah sa Entschuldigung till alla finskor när vi skulle tacka varandra på avslutningscermonin.

Och veckans nedköp:
*  Ingen väska med mig hem från Arlanda...igen! De tre senaste gångerna jag varit ute och flugit har det strulat med bagaget! Vad handlar det om! Är trött på att komma hem utan tandkräm och deo.
* Intensiteten för min del på veckans träningar har väl inte varit strålande direkt. Skärpning!
* Strul med halltider i Botkyrkahallen.
* Sockerintaget i Schweiz. Dukas det upp med efterrätter efter varje måltid är det riktigt svårt att hålla sig undan.



För övrigt gick min favorit inte ens vidare som de fem bästa i melodifestivalen igår. Men jag är inte orolig, jag tror The Attic feat. Therese Granqvist med The Arrival blir en hyfsad hit på dansgolven så småningom.

Har lyssnat på Say it right med Nelly Furtado i flera månader nu och har fortfarande inte tröttnat på låten. Timbaland är ett geni!