Minne

Ja ska det vara någon blogg eller? Varför har jag bloggen? Vill jag att någon ska läsa detta? Det är saker som jag frågar mig hela tiden. När det är mycket på jobbet glömmer jag bloggen. Då försvinner timmarna iväg så snabbt.
Idag har varit min första hel-lediga dag sedan en månad tillbaka. Sommaren är tillbaka och en lunch på stan avslutades med en promenad längs skeppsbron hem till söder. Stockholm är världens vackraste stad. Jag har en otrolig tur som varje morgon får blicka ut över vattnet bort till skeppsholmen,djurgården och nationalmuseum.

Igår spelade vi match mot falun. Vi vann med 4-2 och det kändes som en säker seger. Eller säg så här, det kändes som om det fanns några växlar till att lägga i. Jag antar att Falun känner likadant. Hursomhelst så var det en småtrevlig match, det kändes nästan som om vi kunde fikat tillsammans i periodpauserna så någon större hets var det inte. 
Att serien börjar om en vecka känns sjukt konstigt. Här har man stressat i en månad för att överhuvudtaget få andas. Jag skämtar inte när jag säger att varje helg har varit uppbokad. Det har varit uppstigninng innan sju  varje morgon i hela augusti. Nu helt plötsligt är det premiär och sen är det uppehåll och livet återgår till det normala. Så varför har jag sådan ångest inför det? Det normala, det vardagliga...

Snart är det dags för mig att ta tag i teoribitarna på allvar. Ska det bli ett körkort gäller det at jag klarar testet så jag får en spark i baken. Sen gäller det att köra och köra vilket det varit lite si och så med. Det är alldeles för svårt att få tider känns det som.