En månad senare
Ja jag tänkte väl skriva några ord. Det är kanske dags för det. Dagarna utan innebandy har rullat på ett tag nu. Ett välbehövligt break från allt vad innebandy heter har nog varit nyttigt för de flesta av oss.
Säsongen slutade inte som vi ville, men det har jag ältat hundra gånger med mig själv så jag tänker inte älta det här på bloggen.
Jag har ju bestämt att köra vidare, det har jag ju vetat länge att jag ska göra. Det är alldeles för kul för att lägga av och än så länge hänger man ju med hyfsat...
Ibland känner man lite press på sig att kanske ändå tänka över om man inte ska sluta. Herregud jag är ju över 30. Det orättvisa i det hela är att jag tror inte att Fischerström, Fagerlund, Lorendahl, Bult, Vesterlund, Kohonen eller Öhman ens fått den frågan hälften så många gånger som jag fått. Vet ni att motoveringen till mitt årets spelare pris förra säsongen inleddes med "trots att Hermine nu är 30". Behöver jag säga att Bult som är fyra år äldre inte direkt fick samma typ av motivering...
Det enda jag vet är att det fortfarande finns mer och ge, så då är det så det får det bli!
På Endres blogg får vi ett helt inlägg dedikerat till oss. Behöver jag säga att upplevelsen var ungefär lika trevlig för oss som för Endre... Jag kan säga att skivan numera inte existerar om det kan vara till någon tröst ;-)
Ja, och vi har tyvärr inte de bästa publiksiffrorna så sätt igång och håna, varsågod.
Det är tur att vi väcker såpass mycket känslor att någon bemödar sig att skriva ett helt inlägg om hur risiga vi är på arrangemang när säsongen ska summeras.
Lite minnen från säsongen som var:
* Erika Tjusbergs suddenmål mot Pixbo i semin. Innan hon förstod vad som hänt såg hon ut som hon just strumprullat in ett mål i en träningsmatch.
* Globens Line up går till historien! Till slut visste inte ens jag vilka som egentligen spelade i mitt lag.
*Kramp i vaderna under de sista minuterna i seriematchen mot Pixbo i Lisebergshallen. Ingen fara tänkte jag tills jag tog sats och skulle hoppa över sargen...
* Huddinge och Västerås gick upp i elitserien! Boden och Skellefteå åkte ur. En dröm för oss i Stockholm. Fast Huddinges hall håller jag inte som elitmässig, när jag såg dem i kvalet satt jag på en läktare på andra sidan av en löparbana och försökte se vad som hände på delen av planen som var närmast sargen.
* Alla sjuka saker som händer precis hela tiden i och kring Balrog. Allt från Anso och Helga som knappt hade tid med match uppe i Skellefteå till bussresan hem från Göteborg. Saras och Hannas ständiga "syskonbråk" till Dalles tårar till O.C. Therese alla intervjuer med "Innebandybänken.se", och allt annat sjukt.
* Att hitta vår maskot Snowy utanför Globen-Hotel iförd IKSUt-shirt ståendes helt själv bland ett gäng glada iksuspelare.
Det var allt för den här gången.
Säsongen slutade inte som vi ville, men det har jag ältat hundra gånger med mig själv så jag tänker inte älta det här på bloggen.
Jag har ju bestämt att köra vidare, det har jag ju vetat länge att jag ska göra. Det är alldeles för kul för att lägga av och än så länge hänger man ju med hyfsat...
Ibland känner man lite press på sig att kanske ändå tänka över om man inte ska sluta. Herregud jag är ju över 30. Det orättvisa i det hela är att jag tror inte att Fischerström, Fagerlund, Lorendahl, Bult, Vesterlund, Kohonen eller Öhman ens fått den frågan hälften så många gånger som jag fått. Vet ni att motoveringen till mitt årets spelare pris förra säsongen inleddes med "trots att Hermine nu är 30". Behöver jag säga att Bult som är fyra år äldre inte direkt fick samma typ av motivering...
Det enda jag vet är att det fortfarande finns mer och ge, så då är det så det får det bli!
På Endres blogg får vi ett helt inlägg dedikerat till oss. Behöver jag säga att upplevelsen var ungefär lika trevlig för oss som för Endre... Jag kan säga att skivan numera inte existerar om det kan vara till någon tröst ;-)
Ja, och vi har tyvärr inte de bästa publiksiffrorna så sätt igång och håna, varsågod.
Det är tur att vi väcker såpass mycket känslor att någon bemödar sig att skriva ett helt inlägg om hur risiga vi är på arrangemang när säsongen ska summeras.
Lite minnen från säsongen som var:
* Erika Tjusbergs suddenmål mot Pixbo i semin. Innan hon förstod vad som hänt såg hon ut som hon just strumprullat in ett mål i en träningsmatch.
* Globens Line up går till historien! Till slut visste inte ens jag vilka som egentligen spelade i mitt lag.
*Kramp i vaderna under de sista minuterna i seriematchen mot Pixbo i Lisebergshallen. Ingen fara tänkte jag tills jag tog sats och skulle hoppa över sargen...
* Huddinge och Västerås gick upp i elitserien! Boden och Skellefteå åkte ur. En dröm för oss i Stockholm. Fast Huddinges hall håller jag inte som elitmässig, när jag såg dem i kvalet satt jag på en läktare på andra sidan av en löparbana och försökte se vad som hände på delen av planen som var närmast sargen.
* Alla sjuka saker som händer precis hela tiden i och kring Balrog. Allt från Anso och Helga som knappt hade tid med match uppe i Skellefteå till bussresan hem från Göteborg. Saras och Hannas ständiga "syskonbråk" till Dalles tårar till O.C. Therese alla intervjuer med "Innebandybänken.se", och allt annat sjukt.
* Att hitta vår maskot Snowy utanför Globen-Hotel iförd IKSUt-shirt ståendes helt själv bland ett gäng glada iksuspelare.
Det var allt för den här gången.