Snillen spekulerar
Brottningsträning är ingen lätt sak i Karins och Foppas ögon....
Jag har ingen aning om hur man roterar videoklippet...tyvärr.
Avhyvlingar och bussresor
DM-finalen slutade alldelses nyss i dur. Efter en utskällning som hette duga i pausen till tredje blev det egentligen inte bättre men vann gjorde vi.
På lördag natt beger sig nattbussen återigen upp till Umeå. Att möta regerande mästarna blir tufft, speciellt med den resan i benen. Som tur är så är motivationen på topp!
Bussresor ja.. Nu när alla har med sina datorer är filmfrågan inte en lika het potatis som förut. nu sätts Sällskapsresan eller Yrrol på för sjuhundrafemte gången och alla bara nickar och tittar ner på sina egna skärmar. Tur att även jag, trots min ålder hängt med i it-eran. Jag lovsjunger mobilt bredband och förlängningssladd!
"Fysfenomenet" coachar mig i forwardsrollen genom att ge några kloka råd. "Du behöver inte springa så mycket, kolla på mig jag springer nästan inte alls". Det rådet ska jag komma ihåg...
Nytt mode
Amanda och Dalle har t.ex skapat ett nytt mode. De kör utsläppt hår! På träningarna och uppvärmningen kör de helt utan hårband och på matchen mot Dalen går ryktet att de spelade med utsläppt + hårband i en period. Detta är ett fashion-statement utan dess like. Jag undrar hur pass stort genomslaget blir. Det är lite italienska ligan över det hela fast Mange envisas att kalla Dalle a.k.a Fysfenomenet för Zäta. Han ser vissa likheter i frisyren tydligen.
Jag har fått en ny (o)vän. Han kallas Pilatesboll.
Rehabgruppen fick bekanta sig med Therese teknikbana på träningen igår. Den bestod t.ex av -släng dig mellan två koner och glid så långt du kan-, rusa vidare till nästa kona och sätt dig ner och låtsas täcka skott. Hennes teknikbana kommer revulotionera sporten var så säker på det.
Andra saker som händer är att Limpan tar poängrekordet, bra jobbat. Under matchen mot Västerås när jag satt på läktaren lyckades Dalle och Limpan inte göra en endaste poäng på två perioder...NAJS tänkte jag, nu rycker de inte för mycket i interna poängligan. Under tredje fullkomligt exploderade de och efter varje mål tittade de upp mot mig och vinkade och hånskrattade. Jag svarade med några mindre vackra gester. I Balrog är vi inte alls missunnsamma mot varandra , nej då.... ;)
Känna sig fram
hur känns det här?
bloggvärlden har blivit stor och läskig sen du senast skrev Minne!
GAH!!!
Jag tror att jag är tillbaka!
Detta är inte ok
Vad den andra personen på bilden tycker om väskan är oklart...
Dopingpolisen kom på besök på träningen häromdagen. Lisah vill få det till att jag missade hela träningen på grund av detta, men jag missade faktiskt bara lite i början, lite i mitten och lite på slutet. Ingen märkte ens att jag var borta.
Dessutom verkar jag föra otur med mig. Jag deltog nämligen igen i den eviga matchen "unga mot gamla" och vi gamla förlorade för första gången sedan jag var med sist. Kul facit...
En dåres försvarstal
Vad är nytt på fronten?
Jo vi klarade kvalet, det var ingen lek om man säger så. Finska laget var bra, deras klänningar som de spelade i var mindre bra men det är details i sammanhanget.
Vi går in i försäsong nu igen. Herregud vad man är naiv när man åker ner till träningen och hoppas på lite innebandy, lite korta intervaller, en dusch och sedan hemgång. En regning löprunda senare och x antal "fyrahundringar" senare känner man sig så slut som människa, eller komplett galen som just frivilligt sprungit tills spykänslorna är alldeles för överväldigande.
Jag för konstanta resonemang med mig själv under dessa pass. Det är som kampen mellan det onda och det goda, Luke Skywalker mot Darth Wader i den slutgiltiga striden. På ena axeln sitter en liten djävul som hela tiden försöker hitta anledningar för mig att kliva av och på andra axeln sitter ängeln som försöker peppa mig. Så här låter det i mitt huvud:
-Gå av, du har ju lite ont i låret eller hur?
-Nä det känns faktiskt bättre i låret än på flera veckor
-Men nu blöder det ju från ditt skavsår
-Ja men det är bara 8 varv kvar
-Du kommer spy vid nästa vila om du inte går av
-Äh, det är bara lite trötthet, ingen fara
-Det finns bullar och kaffe i omklädningsrummet
-Ja men det finns kvar även när du är klar med de här 10 varven
-Ta och fuska lite det här varvet, lägg dig sist och spring inte max
-Om du inte springer max ger detta ingenting överhuvudtaget
-Gnäll lite på Mange så kanske han drar av några varv
-Gnäller du på Mange kommer han definitivt lägga på några varv
-Oj, kände du! Det kliade till i halsen! FÖRKYLD! FÖRKYLD FÖRKYLD!
-Nu är det bara 5 varv kvar
-GÅ AV!
-Det är bara några ögonblick av ditt liv som detta handlar om, ta och bit ihop nu!
På något sätt vinner oftast ängeln för trots all aktivitet i min hjärna och trots alla dessa samtal genomförs oftast träningen utan att jag säger någonting, och det skumma är att man känner sig sjukt nöjd efteråt. Fast det är galet ibland, det är det!
Äldst är störst och går först
Annars ser det ut som att jag satsar på Tour de France den här säsongen, träningscykeln har gått varm den senaste tiden. Jag börjar redan fundera på alternativet att ha vadderade cykelbyxor då det genast uppstår en viss ömhet i de bakre regionerna.
Vi flyger till Finland imorgon och har den direkt hälsofarliga samlingstiden 05.30 på arlanda. Det betyder uppstigning 04.00. Herregud, för två veckor sedan hade jag precis gått och lagt mig vid den tiden. Semestertider är ju som gjorda för att vända på dygnet. Jag kommer vara en zombie hela fredagen men förhoppningsvis är man vaken till matchstart. Det ska bli kul att redan nu få spela matcher av högsta betydelse!
Ny säsong, nya grejer!
Jag har inte fokuserat så mycket på motståndet i detta kval förrän jag tog mig en titt på Internationella Innebandyförbundets hemsida. Oj då...
Finska laget är inga duvungar direkt och har landslagsrutin i massor. Eller vad sägs om Jonna Mäkelä, Piispa, Peltokangas, Pasanen, Simone Ryser och Savolainen. Det här kommer definitivt inte bli en promenad i parken och den som trodde att det bara var att åka över östersjön och spela hem en Europacupplats är ganska fel ute.
Kommande säsong då?
Vi står inför en ganska spännande säsong. Vi har tappat en stor del rutin i truppen och får väl kanske ses som en outsider i år. Självklart har vi en väldigt bra trupp men ser man till silly-season så borde vi ligga i vassen och smyga i år. Det kanske passar oss, vem vet! Enligt egen erfarenhet så är det de breda trupperna som klarar seriespel bäst men att det inte alltid behöver betyda att man går vinnande ur slutspelsmatcher.
Matilda är iallafall tillbaka och det känns som en fest bara det! Hon har såklart fått tillbaka sin plats i omklädningsrummet och har redan kört några sköna tryckare på träning, allt är som det ska med andra ord.
Lite oroväckande är att de unga vann säsongens första drabbning mot de äldre även om kvitteringen låg i luften. Det är sådant som definitivt INTE är ok.
En månad senare
Säsongen slutade inte som vi ville, men det har jag ältat hundra gånger med mig själv så jag tänker inte älta det här på bloggen.
Jag har ju bestämt att köra vidare, det har jag ju vetat länge att jag ska göra. Det är alldeles för kul för att lägga av och än så länge hänger man ju med hyfsat...
Ibland känner man lite press på sig att kanske ändå tänka över om man inte ska sluta. Herregud jag är ju över 30. Det orättvisa i det hela är att jag tror inte att Fischerström, Fagerlund, Lorendahl, Bult, Vesterlund, Kohonen eller Öhman ens fått den frågan hälften så många gånger som jag fått. Vet ni att motoveringen till mitt årets spelare pris förra säsongen inleddes med "trots att Hermine nu är 30". Behöver jag säga att Bult som är fyra år äldre inte direkt fick samma typ av motivering...
Det enda jag vet är att det fortfarande finns mer och ge, så då är det så det får det bli!
På Endres blogg får vi ett helt inlägg dedikerat till oss. Behöver jag säga att upplevelsen var ungefär lika trevlig för oss som för Endre... Jag kan säga att skivan numera inte existerar om det kan vara till någon tröst ;-)
Ja, och vi har tyvärr inte de bästa publiksiffrorna så sätt igång och håna, varsågod.
Det är tur att vi väcker såpass mycket känslor att någon bemödar sig att skriva ett helt inlägg om hur risiga vi är på arrangemang när säsongen ska summeras.
Lite minnen från säsongen som var:
* Erika Tjusbergs suddenmål mot Pixbo i semin. Innan hon förstod vad som hänt såg hon ut som hon just strumprullat in ett mål i en träningsmatch.
* Globens Line up går till historien! Till slut visste inte ens jag vilka som egentligen spelade i mitt lag.
*Kramp i vaderna under de sista minuterna i seriematchen mot Pixbo i Lisebergshallen. Ingen fara tänkte jag tills jag tog sats och skulle hoppa över sargen...
* Huddinge och Västerås gick upp i elitserien! Boden och Skellefteå åkte ur. En dröm för oss i Stockholm. Fast Huddinges hall håller jag inte som elitmässig, när jag såg dem i kvalet satt jag på en läktare på andra sidan av en löparbana och försökte se vad som hände på delen av planen som var närmast sargen.
* Alla sjuka saker som händer precis hela tiden i och kring Balrog. Allt från Anso och Helga som knappt hade tid med match uppe i Skellefteå till bussresan hem från Göteborg. Saras och Hannas ständiga "syskonbråk" till Dalles tårar till O.C. Therese alla intervjuer med "Innebandybänken.se", och allt annat sjukt.
* Att hitta vår maskot Snowy utanför Globen-Hotel iförd IKSUt-shirt ståendes helt själv bland ett gäng glada iksuspelare.
Det var allt för den här gången.
Ett grattis till Limpan och ett lycka till till Kastrullen.
Jag kommer ihåg när jag och Big skulle dela ut matchens lirare i en St:Erikscupsfinal för ca 7 år sedan. Vi tyckte det var självklart att den tjejen med det utsläppta håret och fotbollsskorna skulle ha priset. Den tjejen var Limpan och se vad det blev av henne. Jag är stolt över Limpan, vi har spelat ihop ganska länge nu och det har bara varit en tidsfråga tills hon skulle ta det där sista steget
En annan av de stora förtjänar också uppmärksamhet. Camilla Granelid väljer att sluta och hon förtjänar all respekt i världen. Camilla är den typen av spelare som aldrig ger upp och som har ett driv på planen som många skulle döda för. Många landslag har byggts runt Kastrullen och är det någon som är värd ett SM-Guld så är det hon. Hoppas det går bra med värdshuset, men det gör det med all säkerhet när Kastrullen är inblandad.
Nedräkningen har börjat, tre träningar kvar nu.
Media försöker hetsa upp lite inför finalen, och det förstår jag för det är ju alltid intressant. Tyvärr finns det ju inte så mycket att hetsa om. Det är liksom inte Iksus kopp med te att hetsa. Även om jag vet att Curtan är en liten hetsporre. Vi har haft ganska högljudda "diskussioner" under matcher kan man säga. Oftast slutar diskussionerna med att vi är oense men oftast blir vi snabbt sams igen efteråt och det är tur för jag är en sådan som är väldigt arg i några minuter men sedan glömt bort varför jag ens brusade upp...
Jag får iallafall tydligen stå för det mesta av hetsandet i media. Eller hetsande...nja...
Om man tycker det är att hetsa att spekulera i om vi kunnat ta IKSU tidigare år så får man tycka det. Själv känns det helt betydelselöst. Dessutom ren spekulation. Det är ju nu det gäller.
Jag förstår att det känns tråkigt när det inte blir några "ordkrig", men just nu är ju läget att inget lag vill ge det andra tändvätska.
Vi får väl se om det blir något ordkrig, annars kan säkert jag och Curt bjuda upp till ett "battle" i direktsändning ;-)
Ofta beskrivs IKSU som " det tysta kollektivet" och vi som individualisterna. Jag antar att både vi och Iksu är ganska trötta på den beskrivningen. Det känns hyfsat passé att komma dragandes med att vi inte skulle vara ett starkt kollektiv eller att Iksu skulle sakna individualiser. I ett framgångsrikt lag krävs ju båda delar.
Våran lagdynamik är förstås precis lika "tight" som alla andra lag uppfattar sin. Ansos beskrivning om hur hon trodde jag var när hon kom till Balrog säger det mesta...hon var ju nästan rädd för mig... ha ha...
Nä nog med svammel!
Ses i Globen!
In Sweden we call it SM-Final
Nä men vi drar igång nu va? Jag kan inte vänta längre. I söndags kände jag evig tacksamhet att det var två veckor kvar till finalen. Det var för mycket känslor på en gång. Ungefär 5 års uppdämd besvikelse bara rann av axlarna och för att ladda om kändes två veckor ganska optimalt.
Med facit i hand så var det fel. Jag är på tårna, laddad och redo att köra! Nu helst...
Det finns bara glädje just nu att äntligen få visa vad vi kan.
I måndags var jag på AIK-Täby med resten av laget. Vi fick se en avslagen tillställning i en hall som det tydligen var över 2000 pers i. Jag var ganska spänd på att äntligen få se Täby live, det har ju varit en och annan hyllningskör avseende dem både i media och av de flesta i mitt lag. Tyvärr, jag är inte ett dugg frälst. Det såg segt ut, och dessutom saknade jag en Rickie som så totalt ägde förra slutspelet och en Edlund som aldrig missar mål.
När jag såg matchen på tv i torsdags kändes det ungefär likadant...Dessutom var det lite tråkigt när det spårade ur på slutet.
Kul med hur man får uppföra sig i Svenska Superligan. I damelitserien får du en utskällning efter noter om du skriker "Nej" lite för högt när domarna missar ett inslag. I SSL som det så fint heter får du skälla och skrika, crosschecka folk i ryggen vid mål ja är du tränare får du till och med skrika hur "jävla dåligt" det är. Allt medans de nominerade till årets domarpar bara blundar.
Visst det kanske är så det fungerar nuförtiden, det kanske bara är vi andra som inte fattar vad ett slutspel handlar om.
Globen blir fullsatt, det lär vara en ganska tvär kontrast till 200 i Botkyrkahallen. Jag hoppas att vår fantastiska klack hörs även i Globen och att alla ni som håller på Balrog verkligen låter det höras.
Till sist... Ni som bara tänkt gå på herrfinalen...tänk om! Det blir åka av redan 12.30!
Stick du stygga spöke, stick...
Vi funderade på om vi skulle ta med semifinalspöket som maskot till Globen, vi har ju trots allt hängt ihop ganska många år nu. Vi får fundera lite vidare på det.
Annars var matchen lite avvaktande från båda håll, men vi gjorde mest mål och då vinner man tillslut. Dessutom hade vi marginalerna på vår sida den här gången.
Jag har ont i kroppen, på något sätt hamnade jag underst i den hög av galna Balrogspelare som kom över oss i slutsignalen. Låg kvar på golvet och grät en skvätt, antagligen mest av lycka.
Pixbo ska ha cred! De är roliga att möta även om de i dessa matcher varit lite väl tillbakadragna. Förbannat trevliga efter slutsignalen och viker inte en tum ute på plan. Precis som det ska vara!
Nu ser vi fram mot finalen, allt är möjligt!
Å till sist!
"Gråt inte över glömd ost"
11 spelare nominerade till årets spelare?
Lägger till:
Jag har sett Amanda och Limpan som en av de med absolut starkaste chanser att ta hem priset i år. Möjligtvis är jag färgad eftersom jag spelar i Balrog men att förneka att de båda varit bland de tio hittils hetaste och absolut bästa i år är ett hån. Att vara het och i slag är en sak men att samtidigt vara det på en otroligt hög lägstanivå är ytterst få förunnat.
En poängliga är inget mått på hur bra du är, det har det aldrig varit, men att en av de hetaste spelarna i Sverige inte ens nomineras kan bara bero på tillfällig sinnesförvirring.
Årets spelare är den absolut finaste utmärkelsen vi har i Svensk Innebandy. Vårda det ömt kära jurymedlemmar.
Mora till semifinal?
Nej nu blev det inte så men oj vad vi fick slita. Skulle det finnas fem semifinalplatser så vore faktsikt Mora värda den femte. Trots att vi ledde matchen ganska komfortabelt hela matchen kändes det aldrig säkert. Det gick inte att slappna av en sekund för då var det kört. Jag undrar om Mora egentligen förstått hur bra de är, skrällgäng...nja de har skakat alla topplag den här säsongen och är otroligt starka på hemmaplan. Bästa nykomlingen genom tiderna!
Idag var det över 600 pers på läktaren i Botkyrka, Mora hade en gigantisk klack med sig som stöttade sitt lag konstant men även vi hade en del folk på läktaren som faktiskt hejade på oss för en gångs skull. Det är så otroligt kul med mycket publik, så jag hoppas verkligen att ni kommer tillbaka!
När vi skulle tacka försökte jag på något sätt försöka meddela hur bra Mora varit till en del motspelare men det blev mest svammel. Om det inte gick fram så hoppas jag på något sätt att det kommer fram här.
Inför matchen fick vi peppa varandra att få upp den där stämningen mot det andra laget där man inte tycker om varandra så mycket. Det var svårt för matcherna har varit riktigt snälla tillställningar. Den där nerven behövs i ett slutspel och jag tror att vi hittade den idag, vi blev lite tuffare men jag tycker ändå att matchen var en snäll match.
Nog om hur bra Mora är, vi var också bra! Det är otroligt skönt att vi gör det vi ska och vågar vinna matchen. I första perioden kändes det som om vi var överallt på plan och det resulterade i en 4-1 ledning. Jag är stolt över mina lagkamrater helt enkelt. Nu är det bara att börja ladda för nästa drabbning.
Jag får skriva mer när jag vet hur semifinalerna blir men ett besök ner till Götet lär inte vara helt långt borta för vår del...
Ishockey-ett kort inlägg
Varför spelar damerna SM-Final i ishockey mitt på dagen imorgon? Vill de inte ha publik? Jag såg precis ett inslag på sporten där det spelats semifinaler på hovet. Jag reagerade redan imorse när jag såg att matchtiden var utsatt till 15.30. Alla människor jobbar väl eller går i skolan på dessa tider. Jag fattar ingenting...
4-0 i innebandy är ingening fick vi lära oss igår.
Slut.
